Aug 7, 2007 - cello    No Comments

Jag har köpt en cello!

Efter att i över 18 år inte haft tillgång till eller rört vid detta instrumentbestämde jag mig plötsligt för att jag ville köpa en cello. Det gick till såhär:
Jag hade ett samtal med en ung man som jag rätt nyligen lärt känna och vi diskuterade hans musikintresse och hur mycket musiken betydde för honom som ett sätt att uttrycka sig. När jag hörde honom tala om detta kände jag en allt större saknad efter att själv spela igen. Jag kanske skulle köpa mig en cello sa jag. Ja, gör det tyckte han. Detta var förra lördagen. Efter samtalet SMS:ade jag ett par vänner och fick åtminstone någon positiv reaktion ytterligare. På söndagen hade redan beslutet växt fram. Jag hade ju de pengar som krävdes.

Jag började undersöka lite på Blocket och vilka butiker som sålde. Samtidigt började jag rippa hela min CD-samling för att få in den i musikspelaren och kunna lyssna mer på musik till och från jobbet.

På måndagen ringde jag en butik och frågade om de hade en cello inne och vad den kostade. På tisdagen åkte jag dit och köpte den. Jag är inte alls säker på att jag verkligen gjorde en bra affär men det bryr jag inte om. Cellon verkade okej – inte den sämsta sorten men inte heller särskilt märkvärdig – men den lät rätt bra.

Väl hemma prövade jag den och blev positivt överaskad. Rädd som jag varit att börja börja om med C-durs skala och ”Blinka lilla stjärna”, märkte jag att jag faktiskt klarade av att ta ut ”Sov på min arm” och spela den musikaliskt med fullt vibrato! Det satt fortfarande kvar efter 18 år. Jag kunde ju spela!

På onsdagen packade jag mina saker och for i väg på musikfestivalen Urkult i Näsåker utanför Sollefteå, fast besluten att suga i mig vad jag kunde av intryck och reflektioner. Denna resa var planerad sedan länge men passade bra i mitt nuvarande projekt. Jag gick omkring, försökte återuppta mina ringrostiga kunskaper i att dansa polska utan något vidare resultat, och lyssnade på Mynta, Kebnekajse och Räfven. Jag träffade också några entusiastiska ungdomar från Erik Sahlström-institutet en skola där man lär sig nyckelharpa och folklig dans som tipsade mig om en folkmusikfestival i Kristianopel nästa helg som skulle vara bra.

Det låter som jag skulle vara mycket inne på folkmusik men det stämmer inte riktigt. Min kompis var det under min uppväxt men jag började spela sent och kom aldrig riktigt in i det. I stället var jag klassiskt inskolad och extremt notbunden. Nu har jag bestämt mig för att gå in för gehörsspel och att aktivt träna mitt gehör med de metoder jag kan komma på. Jag bestämde mig också för att dokumentera processen genom en blogg.
Efter Urkult passerade jag Stockholm och pratade med Elias, en av min sambos systersöner som tillsammans med sin bror var Suzukielev när han var liten gått på Adolf Fredrik mm. Han menade att det var bra att börja spela enkla melodier och att spela dem musikaliskt.

Igår måndag, en vecka efter celloköpet tog jag de första stegen. Jag tog fram en bok med barnvisor och började systematiskt försöka spela de sånger jag redan kunde på cellon. Det har lett mig till följande slutsatser:

– Jag är trots allt tillbaka på nybörjarnivå men det märks att jag har spelat mer än något år. Jag kan spela i flera lägen men har lite svårigheter med lägesbyten samt att ta ut melodier i tonarter med många B-förtecken. Jag skulle rent mekaniskt behöva träna vissa skalor och lägesväxlingar. Vibratot fungerar men bara i vissa lägen. Jag plockade också ut ett antal låtar som gick sämre än andra och som det kunde vara värt att träna på. Detta var mitt första försök att medvetet få tillbaka cellospelet i mitt liv.

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!