Aug 8, 2007 - cello    No Comments

Irritationsmoment, inventering och framsteg

Jag har börjat reta upp mig på några saker när det gäller cellon:

– A-strängen är svårstämd eftersom stämskruven gärna vill släppa efter. Jag måste hela tiden stämma ner den för att stämma upp den.

-Stackelstödet glider på parkettgolvet och den sort jag vill ha i stället är beställningsvara om jag ska köpa den här i staden.

– Mitt exemplar Dotzauers violoncellskola befinner sig i Katrineholm. Annars tror jag att den skulle ge mig vägledning vad det gäller fingersättning i udda tonarter.

– Dessutom kände jag mig tvungen att klippa bort mitt festivalband eftersom det började klia av metallen. Synd eftersom det kanske berövar mig chanser till intressanta samtal.

Angående spelet har jag nu lämnat barnvisorna bakom mig. Det som var svårt för ett par dagar sedan klarar jag nu. Men jag håller fortfarande på att inventera mina kunskaper. För att det skulle bli så kul som möjligt började jag med de cellonoter jag fick tag på på biblioteket i går, och identifierade på så sätt ett par dussin låtar som jag kunde melodin på men inte riktigt kunde framföra. Detta blir nog nästa sak att bita i. Men samtidigt kändes det att jag kunde en hel del och blev optimistisk.
Sedan började jag försiktigt gå igenom de gamla cellonoter som jag har i en mapp i bokhyllan, till stor del i form av ett ihoprört lösbladssystem. Här var det värre. Speciellt lösbladen består till stor del av svårare klassiska stycken som vida överstiger min förmåga för närvarande. Jag gör nog klokast att börja med att gå igenom böckerna i så fall och spara lösbladen till sist.

Nu börjar det kännas som om jag har spelat cello ett par år ungefär.

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!