Aug 14, 2009 - politik    No Comments

Vad EU-ordförandeskapet borde handla om

Jag hade trott att min nästa text i denna min glest uppdaterade blogg skulle handla om mina  cykelfärder i somras. Men så drömde jag något i natt som förtjänade att kommenteras.

Jag var på Emmaboda station i går och kom över enkampanjtidning om det svenska EU-ordförandeskapet. Där uttryckte sig flera representanter för den svenska regeringens om hur viktigt det svenska ordförandeskapet är och hur viktigt det är att Sverige nu får vara med och leda och påverka processen.

Jag önskar också att det fanns mer kritiskt och nyanserat material att att få tag i om det här ordförandeskapet. Statlig propaganda är sällan särskilt rolig och det torde finnas andra perspektiv på klimatpolitiken än Andreas Carlgrens.

I  min dröm var den amerikanska presidenten på besök i Sverige. I drömmen hette presidenten  inte Barack Obama utan var en kvinna. Hon skulle nu tala på en välregisserad tillställning inför ett fullsatt auditorium av väl utvalda representanter för det svenska samhället.  (Jag hade  god överblick detta eftersom jag befann mig några meter upp i luften snett bakom estraden….) Talet gick bra, och ackompagnerades av artiga och måttfulla applåder mellan avsnitten ända tills hon kom in på frågan om den för USA och EU gemensamma utrikespolitiken. Hon började med att hylla olika länder i Europa för deras insatser i olika avseenden och kom så in på Israel. När den  kvinnliga presidenten för Amerikas förenta stater yttrade orden ”Leve Israel” kom bara ett tyst mummel från de svenska bänkraderna. När hon upprepade orden en gång till så började publiken bua. En kvinna med 80-talsfrisyr och en konservativt amerikaniserad framtoning, , reste sig upp och började ställa flera kritiska frågor. Hon framhöll speciellt hur mycket extraarbete hela arrangemanget hade inneburit för hennes organisation och undrade vad det skulle vara bra för.

Detta var väl någon slags önskedröm. När amerikanska presidenter reser i utlandet utsätter de sig inte för risken att mötas med öppen kritik. Det var för övrigt ett stort skäl till att svenska polisen spärrade av en skola med demonstranter under toppmötet i Göteborg 2001. En handplockad publik sätter inte heller igång att bua. En likgiltig och passiviserad publik sätter inte igång att ifrågasätta.

Inte heller den svenska regeringen vill utsätta sig för risken att någon buar. Därför har man inte heller valt att satsa på att utlysa  medel för kampanjer eller folkbildning inför den här ordförandeskapsperioden.  I stället använder man uppenbarligen pengarna på att framställa eget propagandamaterial. Samtidigt som Reinfeldt redan i våras talade om ”borgfred”.

Den bristande tillgången på kritiskt material är sannolikt en bidragande faktor till att debattnivån under det svenska ordförandeskapet är pinsamt låg. Fler kunde ha behövt lite extra resuser för att ha möjligheter att delta. Men hade inte ordförandeskapet överskuggats av andra angelägna frågor hade man kanske gjort det ändå?

I viss mån så gör man det också. När EU:s energi- och miljöministrar träffades på toppmötet i Åre i mitten på juli så hade organisationen Miljöförbundet Jordens Vänner http://www.mjv.se ett miljömotmöte i Östersund med teman som Klimat och uranbrytning

Demonstrationerna mot Israel under bombningarna av Palestina genomfördes. Och det är ju inte konstigt. Det finns så många svenskar med palestinskt ursprung att flera familjer var direkt drabbade av dessa bombningar bara i Kristianstad. Och nu fortsätter bosättningspolitiken.

I Sverige finns också en tradition av ett långvarigt engagemang i Palestinafrågan och frågan engagerar tydligen fortfarande – på olika sätt. En debattartikel  för ett par dagar sedan där Ordföranden för Kristna Freds tillsammans med två representanter för Settlerwatch tyckte att EU måste öka pressen på Israel skapade så mycket hätska reaktioner att Svenska Dagbladet valde att stänga av kommentarfunktionen på webben.

Klimatfrågan, Palestinafrågan och uranbrytningen i Norrland är angelägna politiska frågor. Liksom krisen. Kanske borde politikerna tvingas ta debatten i dessa frågor stället för att prångla ut massupplagor på material där huvudpoängen är hur viktigt och betydelsefullt det svenska ordförandeskapet är?

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!