Browsing "banvallscykling"
Jul 11, 2010 - banvallscykling    No Comments

Politiker- och medietrams under veckan

Den här veckan har det stått tröttsamt mycket om Almedalen överallt. Men det är tråkigt om Almedalen så till den milda grad har blivit en lekstuga för journalister och allehanda wannabes som vill framstå som kloka att det som gjort största intrycket på folk är Mona Sahlins pengabränning och Sven Otto Littorins sexköp.

Jag tror tidningarna har en del av skulden till detta i den mån de ägnar sig åt effektsökeri och att resonera hur politikerna framstår istället för vad som skulle anstå den ”tredje statsmakten” faktiskt kritiskt granska deras partiers politik för mycket fest och trams och för lite allvar över Almedalen. Lägg ner skiten!

En positiv sak som fördes fram som nyhet under veckan är  de förbättrade möjligheterna att ta med cykeln på tåget. Möjliga sträckor framgår av denna karta från Trafikverket

Jag ska ge mig ut och cykla senare i sommar, antagligen Alvesta-Halmstad längs Banvallsleden. Kan klart rekommderas. I varje fall de flesta sträckorna mellan Karlshamn och Alvesta där jag cyklat tidigare.

I Ystads Allehanda kunde man läsa en artikel om de verkliga konsekvenserna av det upplösta Apoteksmonopolet. En kvinna med mindre god ekonomi som hade haft ett pågående delbetalningskonto hos gamla Apoteket nekades plötsligt få ut viktig medicin med hänvisning till gamla betalningsanmärkningar hos det privatiserade apoteket. Det är sånt som gör mig verkligt upprörd. Såna hafsiga ideologiskt motiverade privatiserandet av fullt fungerande gemensamt ägda verksamheter vill jag inte ha fler av. Förresten tycker jag att tandtråden har blivit dyrare sen apoteken privatiserades.


Moderaterna tramsar vidare och kallar borttagandet av det särskilda sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar för ungdomskatt. Men läser man Svenskan från idag så är det enligt upgifter från facket  färre personer som har fått jobb inom restaurangbranschen sedan sänkningen genomfördes än innan. Hur det går ihop vet jag inte men tramsar är vad dom gör.

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela
Apr 11, 2006 - banvallscykling, miljö    No Comments

Cykla banvall till miljöläger

Har blivit ansvarig för att planera årets sommarläger för Miljöförbundet Jordens Vänner 21-25 juli.

Intressant är att man kan cykla banvall till detta läger. Kristianstad har som jag skrivit förut ett av landets mest sammanhängande nätverk av cykelleder på nedlagda järnvägsvallar och en av dessa sträckningar på 25 km går direkt från Kristianstad centrum till det ställe lägret ska hållas. Detta borde vara ett utmärkt tillfälle för människor att blåsa liv i ett slumrande miljöintresse och samtidigt få lite äkta sommarsemester. Citerar ur inbjudan:

”Välkommen till sommarläger i natursköna Immeln norr om Kristianstad i nordöstra Skåne! Här finns möjligheter att samlas och diskutera miljö-och solidaritetsfrågor i trivsam miljö alldeles i närheten av en badplats där man kan hyra cyklar och kanoter. Självskrivna teman för lägret är klimat, energi – inte minst kärnkraft, privatisering av naturresurser och makten över maten. Boka plats nu – ring till kansliet på 031-121808!”

Lägret hålls den 21-25 juli.

Mer information:
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/index.asp
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/immeln.asp
www.mjv.se

Aug 16, 2005 - banvallscykling    1 Comment

Cykelhållare, dressinbanan i Broby, och rester av banvallen Glimminge-Hästveda

Om man vill cykla en specifik sträcka utan att behöva cykla dit så kan det ibland vara praktiskt att ha tillgång till en bil med cykelhållare. De flesta cykelhållare för bilar ska antingen monteras på dragkroken, om man har en sådan, eller också på ett takräck – en lösning som kostar multum. En billig cykelhållare för bil som inte kräver dragkrok förs av Harald Nyborg och kan rekommenderas. Den fungerar för alla cyklar som är någorlunda raka i ramen – mormorsmodellen går inte och kostar endast 249 kr. Harald Nyborg har varuhus på 11 orter i södra Sverige.

Lördagen den 6 augusti körde vi till Broby där vi beskådade starten för dressinbanan Broby-Glimminge. Målet var den allra nordligaste delen av Hästveda-Karpalunds järnväg Det rör sig om en sträcka där all trafik de facto lades ner 1969 och om vilken Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 inte kan upplysa när spåren revs upp.

Dressinuthyrningen i Broby som arrangeras av Östra Göinge järnvägssällskap ser inte alls lika välskött ut som i Tomelilla. Dessutom ligger platsen centralt i Broby alldeles i anslutning till sporthallen och verkar därmed utsatt för en del bus från uttråkade ungdomar. Alla dressiner var inte låsta när vi passerade, ett par låg välta utanför banan varav en var trasig, och den ansglagna informationen om uthyrningen var motstridig. Enligt det ena anslaget kunde dressin inte hyras på söndagar, enligt den andra så gick det.

Vi följde gamla utfartsvägen från Broby mot Glimminge.
Där finns Glimminge tåghem ett vandrarhem som också Östra Göinge järnvägssällskap är inblandade i och där man kan övernatta i tågvagnar.

För den som gillar paketlösningar säljs ett ganska roligt paket som innefattar både dressin, vanlig cykling och kanot i Östra Göinge.

Från Glimminge utgick en gång en industribana mot Östanå. Den undersökte vi inte den här gången. I stället tog vi oss till Eskilstorp som ligger 1 km nordost om badplatsen vid Sjöhagen i Tydingesjön (Se karta) Där fanns rester av en banvall västerut men där var det sankt och flera stormfällda träd och gick inte att ta sig särskilt långt. I stället följde vi en traktorväg till vänster ut till vägen Glimminge Hästveda och tog sedan in på nästa traktorväg en km till höger. Strax innan vi kom fram till väg 23 kom det en banvall som vi följde över väg 23 och rakt fram ca 2 km innan banvallen på andra sidan byvägen upplöstes i en kohage.

Då tog vi byvägen till Kyrkbyn och vidare till Hästveda.

Hästveda är ett litet samhälle med en del ålderdomliga hus och tillgång till matbutik, kiosk, restaurang, café och övernattningsmöjligheter. I den nedlagda stationen finns en restaurang som serverar svensk husmanskost till facila priser. Några intressanta banvallsrester i själva samhället lyckades vi dock inte hitta.
Sedan tog vi oss en annan väg tillbaka till Eskilstorp.

Därefter tog vi en tur med bil till Glimåkra där vi gissade platsen för den rivna stationen med hjälp av en till synes omotiverad placering av en anslagstavla.

Aug 4, 2005 - banvallscykling    No Comments

Cykelslingor i Skåne, banvallsrester och sträckan Snogeröd-Hörby

Haft ett par dagars semester och cyklat i Skåne tillsammans med Tord. Inte mycket blev banvallscykling den här gången, men en del blev ganska bra ändå. Från början tänkte vi oss att vi skulle se ut en slinga som skulle gå att cykla tillsammans med banvallsträckningen till Kristianstad till Maglehem. Just sträckan skulle vi dock inte ta den här gången. Men vi började därför att cykla från Kristianstad till Åhus och ner längs kusten.

Utan att gå in på alla detaljer är den anlagda cykelvägen Kristianstad-Åhus, mycket bra och trevlig åtminstone fram till Rinkaby. Speciellt lyckade är de delar av sträckan som följer Hammarsjön och den befintliga banan Kristianstad-Åhus vilket är så långt banvallscykling man kan komma utan att att åka på gammal banvall.

I Rinkaby rekommenderas spettekaksbageriet där man kan fika och samtidigt se tillverkningen av spettekakor och beskåda en kassaaparat från förra sekelskiftet

Mellan Rinkaby och Åhus finns det också cykelbana men den följer en stor väg och är inte så rolig att cykla på. Dessutom saknas tyvärr vettig skyltning just när man åker in i Åhus Ett bättre alternativ för rekreationscykling vore att leta upp småvägar och komma in i Åhus norrifrån.

Annars är både denna sträcka och och sträckan vi sedan tog från Åhus och söderut mycket använda av cyklister, och vi mötte såväl lokala cykelflanörer som långsfärdscyklister.

Inne i Åhus hittade vi spår av järnvägssträckningen Everöd-Åhus, en sträcka som lades ner redan 1936 och åtminstone för Åhus del revs upp redan 1937. Om man kommer in den gamla infarten så ser man till höger just innan man åker förbi resterna av den gamla stadsmuren en cykelväg som följer banvallsträckningen. På andra sidan av den nya infarten där går den vidare som cykelväg genom ett villaområde och bryts sedan av en väg och en skola, för att dyka upp igen som den väg som går ut på golfbanan och sedan försvinner.

Söder om Åhus måste man åka en del på vägkant men sedan kommer ett långt stråk längs bilfria och nästintills bilfria återvändsvägar där vi träffade på flera cyklande barnfamiljer. Över huvud taget har jag aldrig träffat så många utfärdscyklister på en och samma dag som denna tisdag i augusti, och sträckan med dess närhet till badstränder kan utan vidare rekommenderas till den som har barn med sig, förutsatt att man också har med sig en välfylld utflyktskorg. Det går till och med att leda cykeln hela vägen längs stranden förbi ålabodar och genom militärområden med betande får och annat boskap. Vi tog oss på detta sätt rakt genom Friseboda naturreservat genom Ravlunda skjutfält men är det inte mitt i sommaren bör man helst kontrollera på förhand så att det är en dag utan skjutövningar.

Från Haväng och söderut kring Kivik på Österlen finns landets största koncentration av vandrarhem för den som är välplanerad och vill ha det bekvämt, men vi hade den här kvällen turen att kunna övernatta hos en av våra vänner. Därför fortsatte vi söderut från Haväng över Kivik mot Baskemölla, en sträcka som jag inte närmare tänker redogöra för. En praktisk synpunkt är att väg 9 mot Kivik som rekommenderas på Skånes cykelkarta är alldeles för trafikerad men att det inte finns så mycket att välja på, förutom att man kan ta gamla utfartsvägen upp från Kivik och åka ner i samhället i Rörum. Från Rörum finns det sedan en cykelbana längs vägen via Baskemölla mot Simrishamn.

Dag två inleddes med buss till Tomelilla där vi gav oss ut på en dressintur. Att trampa dressin var mycket roligare än jag trodde och sträckan längs Fyledalen är mycket vacker. Man nästan flyger fram över den gamla rälsen, fram till kommungränsen mot Sjöbo där banan är uppriven. Där ser den ut att vara möjlig att vandra på men man kan inte cykla. Inte heller kan man använda dressinturen som utgångspunkt för en vandring då man är skyldig att återställa dressinen. Per Kågesson anser att dressinbanan genom Fyledalen borde rivas upp till förmån för att anlägga en cykelled, och det låter mycket rationellt men efter att ha upplevt det hela vet jag faktiskt inte riktigt vad jag tycker längre.

Från Tomelilla där vi också delade på en pizza blev lösningen buss. Bussturen var intressant och gick igenom flera gamla stationssamhällen men tyvärr kan jag inte redogöra för den för jag somnade så det får Tord kommentera i så fall.
I Sjöbo provianterade vi och köpte goda bakverk på ett Bröderna Anderssons konditori med ett osedvanligt bra sortiment. För övrigt är Sjöbo ett samhälle som det finns nog med fördomar om som det är.

Därefter påbörjade vi en mindre välplanerad tur norrut genom Sjöbo sommarby, över Björka mot Övedslokster och därifrån över Harlösa och Löberöd mot E22 där vi ledde över cyklarna och tog oss till trakten av Snogeröd där vi fricampade.

I Harlösa som en gång i tiden varit en järnvägsknut fanns ett fint gamalt stationshus, och i Snogeröd går vandringsleden Skåneleden längs en gammal järnvägssträckning. Även där är stationen bevarad.

Sträckan Snogeröd-Hörby längs gamla banvallen startar som en stig som löper österut från väg 17 lite öster om rondellen. Stig är det sedan fram till den f.d. järnvägsstationen i Fogdarp som är genuint bevarat inklusive vattentorn för loket. Därefter övergår stigen i en väg som delvis går bredvid banvallen genom ett sjönära villaområde där en del villaägare på ett mer eller mindre lämpligt sätt utnyttjat banvallen för att anlägga parkering för sina bilar. Sträckan sammanfaller med Skåneleden (vandringled). Framme vid campingplatsen vid Ringsjöstrand måste man lämna banvallsträckningen och ta vanlig cykelväg för att kunna korsa E22. Man kommer in i Hörby via ett naturområde där vi på kort tid observerade ett närmast abnormt antal harungar eller möjligvis kaniner som här måste sakna sina naturliga fiender. Sträckan är delvis mycket vacker längs sjön men alltså inte helt genuin banvall, och vi var mycket trötta. Därför tog vi återigen buss hem från Hörby.

På eftermiddagen högläste jag sedan för Tord ett stycke ur Jerome K. Jeromes ”Tre män på velociped”, en komisk roman från år 1900 som fortfarande kan rekommenderas som god och passande förströelseläsning under cykelturer.

Aug 1, 2005 - banvallscykling    2 Comments

Immeln-Glimåkra, Broby-Knislinge och något om dåliga kartor

Vi var ute en längre cykeltur i söndags. idén var att undersöka hur det gick att ta sig norrut längs banvallen från Immeln mot Glimåkra, vilket är gammal banvall som enligt kartan är utsatt som en en mindre skogsbilväg, typ traktorväg. men inte räknad som cykelled. För att komma till startpunkten åkte vi banvallssträckningen mellan Kristianstad och Immeln och när vi rastade vid Immeln och passade på att ta ett dopp, stötte vi på en Schweitzisk barnfamilj. De hade med hjälp av den nya Skånecykelkartans norra del hade hittat och tagit samma väg som vi från Kristianstad. och tyckte det var en väldigt fin och vildmarksmässig väg. Det är roligt att se att utländska turister faktiskt tar sig fram till de lokala banvallslederna kring Kristianstad och uppskattar dem. Det är också bra att de åtminstone delvis är med på de nya kartorna.

Det visade sig att banvallen var framkomlig längs hela sträckan förutom just närmast samhällena Immeln och Glimåkra, där det inte var färdigröjt efter stormen i vintras. I Immeln var det ett ganska stort stormfälle efter bara något 100-tal meter men det gick i stället bra att ta byvägen norr om banvallen, och komma in på vägen senare. Även i Glimåkra fick man ta en liten omväg.
Enligt en dam vi träffade var banvallen populär hos ortbefolningen som promenadväg och att cykla på. Sträckans kvalitet varierade mycket, likaså röjningen. Inget träd var flyttat utan att det var absolut nödvändigt och det fanns också bitvis en del lösa pinnar och ett större hål utmärkt med en björkruska. En man som bodde längs vägen berättade att det hade talats om att göra cykelled av sträckingen i 20 år men att det aldrig tycktes hända något, och när man ringde till kommunen för att få hjälp med röjningen av vägen så hänvisade de till markägarna De vet inte själva vad de äger, hävdade han. Mellan Hylta och Sibbhult och var spåret en smal men väl uppkörd stig som användes av traktens mopedister, som nyttjade den i hög fart. Sibbhult verkade vara en håla med väl utvecklad moppekultur. Killarna åkte fram och tillbaka längs samhället i hög fart och stannade och pratade med gänget som samlats vid vägkanten.

Väl framme i Glimåkra tog vi den rätt trafikerade huvudvägen 6 km mot Broby. Vi visste att det pågick anläggning av cykelväg mellan Broby och Hanaskog och hoppades att det skulle vara framkomligt. Det var det men det var väldigt uppgrävt och knöggligt på grund av kabeldragningar och därför trots att det var väldigt brett betydligt mindre roligt att cykla på i dagsläget än stigarna i skogen norröver.
Denna cykelväg som är tänkt att asfalteras kommer aldrig att bli någon bra rekreationsväg. För det ligger den alltför nära en trafikerad väg och landskapet är inte så omväxlande. Men vill man bara komma fram blir det säkert ett bra alternativ.
Från Knislinge tog vi sydost och sedan över Fjälkestad, där vi hanns upp av regnet. Detta är också tråkiga transportsträckor. Den första delen som är 70-90-väg men något mindre trafikerad är av någon anledning skyltad som en del av Sverigeleden för cykel vilket är svårt att förstå.

Vad som dock är ännu svårare att förstå är den nya cykelledskarta för Skåne som kom ut nu i maj 2005. Den är uppdelad i två delar och kan köpas i bokhandeln eller på turistbyråer för 150 kr/styck. Med detta medföljer också en broshyr.

Cykelkartan ser vid närmare påseende ut att vara alltför dåligt genomarbetad. För det första finns det ingen princip för vilka ”cykelleder” som finns med eller inte. utan man säger sig ha gått på vad kommunerna velat lyfta fram. Det har fått en del smått absurda konsekvenser

-Man ger inte grundläggande information om vad som är bilfri led och cykelbana och vad som är trafikerat
– Man talar inte om namnet på de regionala cykelleder som finns utan inriktar sig på att lyfta fram ett antal till synes godtyckliga lokala slingor.
– De lokala cykellederna kring Malmö finns inte med, däremot de kring Lund- För Malmös del hänvisar man till kartor man kan köpa på Malmös turistbyrå.
– I broschyren ingår i mycket liten skala vägverkets karta över vad som är cykelbanor och mindre trafikerade vägar i Skåne. Men de uppgifter som finns där är inte integrerade i kartan.
– Man har inte med alla järnvägar, bara vissa, trots att man hänvisar till järnvägar som ett sätt att kunna transportera sin cykel. Dessutom är järnvägar en mycket bra och tydlig orienteringspunkt när man är ute och cyklar.

Ska man vara snäll så kan man säga att broschyren kan fungera som inspiration för vad man kan använda kartan till. Men det ursäktar inte kartans brister. En karta som man betalar såpass mycket för ska ge överblick och kunna användas för planering utan att man nödvändigtvis måste komplettera med fler kartor och broschyrer i en snålt tilltagen packning. Det är desto mer anmärkningsvärt eftersom vare sig kartan eller broshyren innehåller konkret information om vare sig, övernattning, service längs vägen eller ens badplatser. Det enda som är utsatt är turistbyråerna samt gränserna för naturskyddade områden. Dessa är utsatta med linjer av sådan tjocklek och karaktär att de påminner om linjerna för ”cykelleder”. Dessutom saknas på kartan en vanlig teckenförklaring. Skalan 1:110000 är dock bra och tillräcklig för att man ska kunna cykla efter den.

I broschyren finns slutligen en del råd om vad man ska tänka på när man är ute och cyklar, illustrerat med ett par med ett litet barn som är ute på ”cykelsemester”, men för att vara ute på cykelsemester är deras utrustning rätt märklig. I stället för att utnyttja befintliga pakethållare bär de varsin i och för sig rätt slak ryggsäck på ryggen. Jag är ingen långfärdscyklist men jag skulle inte kunna tänka mig att lasta för en vanlig eftermiddagstur på det sättet, möjligen skulle det duga för tio minuters cykefärd till tåget. Dessutom tillråds man rusta för punktering genom att ha med sig en lista med telefonnummer till traktens cykelverkstäder – men inte ett vanligt lagningsset.

Allt detta tillsammans gör intryck av ett hastverk som kanske inte märks så väl vid första anblicken men i längden riskerar att skapa frustrationer i stället för att vara ett gott stöd för den som hade tänkt sig cykelsemestra i Skåne.

Jul 24, 2005 - banvallscykling    1 Comment

Grisabanan och något om bloggenren

I fredags var Tord och jag på en utflykt till Lönsboda. Vi tittade på tjärbränning i skogarna vid Hägghult och hittade på vägen tillbaka en gammal järnväg den sk ”Grisabanan” mellan Lönsboda och Björkeröd, som var en smalspårsbana Trots att banan lades ned redan 1935 går det utmärkt att följa åtminstone de delar av banvallen som blivit skogsbilväg, från från riksväg 119 och till det gamla stenbrottet i Björkeröd som är värt att titta på. Vägen är skyltad ”Gamla järnvägen”.

Har annars ägnat tid åt att orientera mig kring bloggar och bloggande, men tycker det skulle kännas lite dumt att breda ut mig alltför mycket över det här. Det påminner mig alltför mycket om min första hemsida från 1997 med dess länkar till sökmotorer.
Nyttan med detta var att jag själv fick ett begrepp om deras respektive söksyntax vilken skiljde sig betydligt mer än sökmaskiner idag men det finns idag alltför många bloggar om bloggar och bloggande för att jag också ska ägna mig åt det.

Samtidigt kan jag inte undgå att intressera jag mig mycket för bloggen som fenomem, på samma sätt som jag tidigare intressat mig för communityn, diskussionforum och i någon mån elektroniska nyhetsbrev. Det handlar om en utveckling av olika genrer, men bloggen är intressant för att den i någon mån bygger mera på det oväntade.

Går i morgon tillbaka till mitt vanliga jobb i morgon efter en månad på folkbibliotek.

Jul 13, 2005 - banvallscykling    2 Comments

Ny hobby: Att leta banvallar och banvallscykling

Ett av mina och min sambo Tords gemensamma intressen sedan en tid tillbaka är banvallscykling och att leta upp gamla banvallar. Det finns flera anledningar till detta.

En fördel med att cykla just gamla banvallar är att tåg sällan gör särkilt branta stigningar och därför finns det inte så mycket branta backar på en banvall.

Ett annat skäl att cykla på banvall är att man kan få se landskapet ur en helt annan vinkel och hitta andra miljöer än om man cyklar på vanliga vägar. Gamla banvallar som är anpassade till cykling är dessutom helt bilfria vilket är en klar fördel. Man kan cykla bredvid varandra, ta med barn utan att vara orolig om det är aktuellt, och är man dessutom kulturhistoriskt intresserad av tåg och gamla järnvägar är valet givet.

Det finns en banvall som marknadsförs som cykelled den sk Banvallsleden.
Det rör sig om en lång sträcka önda från Halmstad till Karlshamn, dock är inte mer än 50 % på banvall. Detta hör enligt en turistbyråtjänsteman som jag har haft kontakt med om att banvallarna en tid efter att trafiken har upphört går tillbaka till de ursprungliga ägarna som kan välja att använda marken till annat.
Detta är särskilt markant i rika jordbruksbygder där man helt sonika plöjer upp banvallarna igen så att det blir ytterst svårt att hitta mer än marginella spår i landskapet. I samband med den kraftiga stormen Gudrun som orsakade mycket förödelse och trädfällning just i Småland så har denna banvallsled enligt Smålandsposten fått stänga under sommaren 2005 och man har delvis få dra om leden.

Förutom denna turistsatsning finns de två enskilda kommuner som är i särklass vad det gäller cyklingsbara banvallar inom kommungränsen. Dessa är Kristianstad där jag är bosatt och Ulricehamn. Båda dessa orter har varit knutpunkter i ett större järnvägssystem som nu är nedlagt. Den stora skillanden är att Ulricehamn banvallscykelnät är mer påkostat och Kristianstads mer genuint.

I Ulricehamn är lederna asfalterade och det går i dagsläget att cykla mellan flera större orter, från Borås till Falköping via Ulricehamn längs dessa leder.
Projekthemsidan om den sk Västerhavsleden är dock föråldrad men mer information finns på lokalt anslagna kartor, I en broschyr utgiven av vägverket och hos turistbyrån i Ulricehamn.

Jag har dock personligen svårt att se poängen med att asfaltera banvallarna och tycker att cykling på grus ger en mer genuin gänsla.

På Kristianstad kommuns hemsida finns beskrivningar över banvallsträckorna mellan Kristianstad och Immeln, Kristianstad och Maglehem, samt sträckan via Tollarp över Linderödsåsten samt i vilket skick de är. På kommunens cykelkarta som kan rekvireras från turistbyrån finns banvallssträckorna inritade. Så dock inte den del som ligger utanför kommunegränsen. Leden är cyklingsbar över hela Linderödsåsen och fram till Snogeröd som ligger strax öster om Eslöv.

Av dessa är Kristianstad-Immeln en riktig sommarsträcka med flera badplatser intill vägen, sträckan Kristianstad-Maglehem över Everöd och Degeberga intressant och kultur- och naturmässigt varierat och sträckan mot Tollarp-Snogeröd som jag inte har cyklat i sin helhet något mer kuperad väster om Tollarp. Sträckorna runt Ulricehamn har vi inte cyklat än utan bara rekat under en biltur.

Om man vill hitta fler banvallar att cykla på finns tre viktiga verktyg
– Järnvägslitteratur
Vi har Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 som går att beställa från Svenska Järnvägsklubben för 75 kr. Är man ute efter att undersöka någon speciell järnväg så finns järnvägslitteratur ofta på biblioteken, och ofta mycket information om enskilda banors historia upplagt av entusiaster på nätet.
Plan för svenska cykelrekrationsvägar. (pdf)
Denna sammanställning av Per Kågesson över de svenska nedlagda järnvägarnas användbarhet
för att anlägga cykelvägar på är också ett användbart verktyg för att se vad som kan vara vettigt att leta efter. Hela luntan är tjock så det bästa är att söka fram just det man vill ha.
– Kartor
Det är bra om man också har en gammal karta där man kan se banans sträckning. I annat fall så gäller att kartan bör vara detaljerad för att kunna se ev stigar som följer den gamla järnvägssträckning. Ekonomikartor kan också vara användbarta.
Hur mycket energi man ska lägga på detta beror på vad man i första hand är intresserad av. Att hitta spår i landskapet eller av järnvägar över huvud taget eller att hitta en sträcka, kort eller lång, som det är möjligt att ta sig fram på.

Allmänna bra sidor att leta vidare på är Föreningen bilfria leder, Svenska cykelsällskapet och Järnväg.net.