Browsing "miljö"
Nov 15, 2006 - miljö, politik    No Comments

Kärnkraftsmedvetna borgare

Hittat en moderat som är mot kärnkraft. Detta av säkerhetsskäl. Tyvärr är det nog inte så många som lyssnar på honom eftersom han inte tror på klimatförändringarna som just nu är en het fråga. På kort sikt är givetvis kärnkraftssäkerheten ett hetare problem. På lång sikt handlar det ju i båda fallen om ödesdigra konsekvenser

En folkpartistisk riksdagsman som jag har respekt för i kärnkraftsfrågan trots att jag inte delar hans åsikt är Gunnar Andrén. Som svar på Miljöförbundet Jordens Vänners och Folkkampanjens mot kärnkraft-kärnvapens enkät strax före valet skrev han att man skulle öka kärnkraftens säkerhet genom att ersätta dem med modernare och säkrare reaktorer:

”I avaktan på det har jag förtroende för att myndigheterna SKI och SSI gör ser till att dagens gamla reaktorer har tillräcklig säkerhet; om så inte skulle vara fallet måste de ställas av, inte i den takt som andra energislag kommer till (nuvarande regeringens, vänsterpartiets och miljöpartiets politik) utan genast, i morgon dag kan det ju vara för sent. Dagens låt-gå-politik är totalt oacceptabel, den premierar osäkerhet på bekostnad av modern övervaktning och nyttjande av nya material och ny reaktorkunskap liksom bearbetning av bränslerester.”

Säkerhetsproblemet inom dagens svenska kärnkraftsverk är så oroande att det förtjänar att tas på allvar oavsett vilken åsikt man har om kärnkraft i allmänhet.

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela
Nov 9, 2006 - miljö, politik    2 Comments

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

Internationella energiorganet IEA vill satsa på kärnkraft och har just kommit ut med en ny rapport. Frilansskribenten Marianne Ekdahl tycker det är bra. Någon som inte tycker det är bra är organisationen Friends of the Earth Europe. Följande är en (preliminär) översättning av ett pressmeddelande från FoE Europe.

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

Friends of the Earth Europe, eller Europeiska jordens vänner som är en en ansedd organisation för miljövänner runt om i Europa uttrycker sin bedrövelse över ett förslag från Internationella energiorganet som skulle leda till att vi förutom globala klimatkrisen även får en nukleär mardröm.

Bryssel 7 november, 2006:
Friends of the Earth Europe riktade under tisdagen skarp kritik mot Internationella Energiorganet för att man driver förslag på att blåsa liv i kärnkraften medan man fortfarande för en politik som som dömer oss till en framtid med en katastrofal klimatförändring. Dessa nya målsättningar dras upp i IEA:s nya rapport World Energy Outlook som publicerades den 7 november. Friends of the Earth Europe betecknar denna väg som farlig, ett hot mot klimatet och ekonomiskt ohållbar.

Frans van Shaik som arbetar med känkraftsfrågor på FoE Euope säger:

”Kärnkraft kan aldrig vara en lösning på energifrågan och problemet med klimatförändringar. Kärnkraft är fortfarande en av de allra farligaste energiformerna. En olycka som den i Tjernobyl 1986 kan inträffa vilken dag som helst. Och frågan om vad man ska göra med högaktivt radioaktivt avfall saknar fortfarande lösning. Vi kan säkerställa tillgången på energi tio gånger billigare genom att investera i energibesparingar i stället för i ny kärnkraft. I jämförelse med detta är kärnkraften ekonomiskt sett vansinnig.”

Friends of the Earth Europe påpekar att förutom att belasta kommande generationer med en kostsamt arv bestående av svårhanterat avfall, så medför kärnkfraften flera dyrbara finansiella kostnader för samhället, inkluderat kostnader för nedmontering av uttjänta kärnkraftverk och kostnaden för att förebygga olyckor. Inte ett enda kärnkraftsverk har byggts utan omfattande statligt stöd.

EU-kommissionen har nyligen påbörjat undersökningar kring otillåtet statligt stöd för det kärnkraftsverk som håller på att byggas i Finland. Dessutom är uran i motsats till vad som hävdas i rapporten från Internationella Energiorganet en begränsad resurs som om den används i den nuvarande utsträckningen endast kommer att räcka i femtio år till.

Nya kärnkraftsverk försvagar dessutom chansen att vända utvecklingen mot en växande klimatkris. Pengar som investeras i energibesparingar och förnyelsebar energi begränsar utsläppen mycket mer än om dessa pengar investeras i kärnkraft.

Friends of the Earth Europe tycker det är bra att man i rapporten erkänner att mått och steg för att öka energieffektiviteten leder till ekonomiska besparingar som är högre än de extra investeringskostnader för energiproducenterna. Men samtitidg fäster inte rapporten tillräckligt avseende vid att minska energislöseriet eller öka energieffektiviteten till fullo.

Jan Kowalzig, klimatsamordnare vid Friends of the Earth Europe säger:

”Vi behöver drastiska nedskärningar i utsläppen av växthusgaser fö att undvika de ekonomiska och miljömässiga verkningarna av en katastrofal klimatförändring. Men Internationella Energiorganets rekommendationer kommer att leda till ökade utsläpp i decennier. Rapportens förslag för att minska energislöseriet är alldeles för svaga och det skans förslag på omfattande och effektiva åtgärder för att komma bort ifrån smutsig energiproduktion och in i en epok med förnyelsebar energi.”

Friends of the Earth Euope avslöjar också myten om att kärnkraft är en energikälla fri från utsläpp av växthusgaser. Kärnkraftsverk släpper ut lika mycket koldioxid som ett modernt gaseldat kraftverk. Detta om man räknar med alla utsläpp som görs under ett känkraftsverks livslängd, innefattande det fossila bränsle som används vid brytningen och framställningen av uran samt transporterna, byggandet och nedmonteringen av kärnkraftverket, samt den långsiktiga lagringen och behandlingen av avfallet.

Okt 24, 2006 - miljö, politik    No Comments

Oroande svalt intresse för kärnkraftens säkerhet

Den allvarliga incident som inträffade i kärnkraftverket i Forsmark i somras, när delar av säkerhetssystemet slogs ut, har gett stort genklang i den utländska debatten. Enligt Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) vore nödstoppet i Forsmark ett skäl att ta nästa steg i kärnkraftsavvecklingen – genom att aldrig starta verket på nytt. Den 28 september fick Forsmark dock åter klartecken att köra.

Några veckor före valet skickade MJV tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapenut en enkät till de sittande riksdagsmännen. Endast 56 riksdagsmän svarade. Riksdagsmännen tillfrågades bland annat om hur de tänkte arbeta för att säkerheten skulle bli maximal vid de befintliga verken, och det vanligaste svaret var att man var beredd att tillsätta en utredning. Ganska många uttryckte också förtroende för SSI och kontrollmyndigheterna i ett läge där det var uppenbart att den kontroll man hade haft inte varit tillräcklig.

Centerpartiets uppgörelse med den borgerliga alliansen, och i synnerhet då folkpartiet som vill bygga ut kärnkraften, innebär nu ett minst 4-årigt moratorium för den avveckling av kärnkraften som påbörjats genom stängningen av Barsebäck. Detta är djupt beklagligt. Sverige är det land i världen som har mest kärnkraft per invånare men ingalunda ett som saknar andra möjligheter till energiproduktion. Även om det fortfarande krävs omfattande investeringar och delvis nya metoder för utnyttjande av sol, vind och biobränslen, så har vi exempelvis en stor energiresurs i våra befintliga vattenkraftverk. Den bästa ersättningen för kärnkraften är den energi som kan sparas bort.

Vid tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 var kunskapen hos allmänheten om kärnkraften och dess konsekvenser mycket större än idag. Nu talar vissa om att det har gått ”så lång tid” att det skulle behövas en ny omröstning för att opinionen har ändrat uppfattning. Om Sveriges regering med stort folkligt stöd inte kan fatta ett beslut som äger giltighet i 25 år hur ska man då kunna fatta ett som har betydelse i de 100 000 år det högaktiva avfallet måste hållas undan för människor? Och är det verkligen rimligt att man kan ändra detta under en enda mandatperiod?

Enkäten till riksdagsmännen skickades ut mitt i en valrörelse inte långt efter att det inträffat en incident som lätt hade kunnat leda till en allvarlig kärnkraftsolycka. Att det i det läget är ett så svalt intresse bland landets politiker är djupt oroande. Miljörörelsen har all anledning att följa upp hur den nyvalda riksdagen tänker hantera frågan om kärnkraften.

Louise Pettersson
(Även publicerad som ledare i Miljötidningen)

Okt 24, 2006 - miljö, politik    1 Comment

Lokala miljömål för Kristianstad

Läste förslaget till Miljömål för Kristianstad kommun

Kristianstad är på vissa områden en ganska bra miljökommun, man driver en biogasanläggning, har nyligen börjat med ett sopsorteringssystem där man skiljer ut matavfall från brännbart och är naturmässigt kända för sina översvämmade strandängar som ligger nära inpå centrum. När det dock kommer till kritan verkar det dock inte riktigt tar två av de mest övergripande miljöfrågorna på allvar. Det ena gäller trafiken och det andra jordbruket.

Den första målsättningen i Sveriges och Kristianstads miljömål är en begränsad klimatpåverkan. Men en begränsad klimatpåverkan förutsätter minskade utsläpp av växthusgaser vilket det är tveksamt om Kristianstads kommun kan leva upp. Huvudanledningen till detta är ökad trafik. Kristianstad har en hög andel arbetspendlande per bil. Detta skyller man på den spridda bosättningen men det är också en följd av dålig kollektivtrafik. Som strategi föreslås i förslaget till lokala miljömål en effektivare energianvändning och effektivare transporter. Jag tror det behövs minskad energianvändning och minskade transporter.

Transporterna står för 52 % av de totala koldioxidutsläppen i kommunen. Ändå innehåller inte förslaget några konkreta förslag på hur man ska minska transporterna i kommunen. Samtidigt cyklar Kristianstadborna mindre än förut. Dessutom har energianvändningen ökat sedan 1990 fastän energianvändningen borde minska i förhållande till 1990 års nivå. Övergången till mer förnyelsebar energi är bra men inte tillräcklig. Den bästa energin är den som sparas bort. Då ett viktigt instrument för att påverka hur mycket biogas som används i Kristianstad är tillgången på den biogas som produceras vid anläggningen i Karpalund är det viktigt att denna kvarstår i kommunal ägo. Med ett borgerligt styre i kommunen finns en risk att man vill sälja ut en större del av biogasanläggningen av ideologiska skäl.

Kristianstad kommun har nyligen valt att marknadsföra sig som en livsmedelskommun under rubriken Spirit of Food, men det är de stora aktörernas livsmedelsproduktion som lyfts fram, inte den långsiktigt miljömässigt hållbara livsmedelsproduktion som kommer att behövas. Det finns i kommunen rester av äldre odlingslandskap men på det hela taget präglas jordbruket av en ensidig djurhållning och ett jordbruk som bygger på monokultur. Kristianstad har som jordbrukskommun ett särskilt ansvar för att minska jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön. Utvecklingen mot större jordbruk har även haft en negativ social inverkan inom kommunen när antalet småjordbruk har minskat och de lokala försörjningsmöjligheterna på landsbygden har försämrats. I stället för att satsa stora pengar på att marknadsföra Kristianstad som de stora aktörernas livsmedelskommun inom projektet Spirit of Food borde man se till att upphandla mer av sina livsmedel ekologiskt än vad som är tänkt enligt planen, och därmed öka avsättningsmöjligheterna för de mindre jordbrukare som satsar på KRAV-odling.

Det viktigaste när det gäller giftfri miljö i Kristianstad är att skydda kvaliteten på grundvattnet. Detta hör också samman med jordbruket. I kommunen finns en nitrathalt i brunnar som som i hälften av de mätningar som genomförts sedan början av 70-talet bara är tjänligt med anmärkning. God kvalitet på dricksvattnet är essentiellt för alla människor som bor under längre tid i kommunen. Med tanke på de känsliga grundvattentäkterna, det intensiva gödnings- och bekämpningsmedelskrävande jordbruket vore det särskilt viktigt att i Kristianstad påskynda en övergång till ett mer ekologiskt jordbruk. Genom att kommunen övergår snabbare till en högre andel ekologiska produkter ökar man också avsättningsmöjligheterna för det lokala jordbruket och underlättar för omställing för ekologisk produktion. Jordbruken inom kommunen bär också ett ansvar för kväve- och fosforstillförseln till Hanöbukten och Östersjön och det behövs ett jordbruk där andelen närsalter som läcker ut i vattendragen minskar.

Ett annat problem är att Kristianstads på senare tid inte alls lyckats med att involvera medborgarna i arbetet för en renare miljö. Ett tydligt exempel på detta är den aktuella sopsorteringsfrågan. Man har nyligen övergått till ett system där matavallet ska sorteras i små öpnna papperspåsar som man förväntas gå ut med ofta. Detta låter i och för sig miljömässigt bra men det fungerar inte om inte medborgarna sorterar som planerats. Det som inte har beaktats tillräckligt är situationen för äldre människor som har svårt att själva gå ut med sina sopor. Sopsorteringsfrågans hantering är avgörande för hur kommunen kan förväntas nå ut med framtida informationsinsatser inom miljöområdet.

Apr 11, 2006 - banvallscykling, miljö    No Comments

Cykla banvall till miljöläger

Har blivit ansvarig för att planera årets sommarläger för Miljöförbundet Jordens Vänner 21-25 juli.

Intressant är att man kan cykla banvall till detta läger. Kristianstad har som jag skrivit förut ett av landets mest sammanhängande nätverk av cykelleder på nedlagda järnvägsvallar och en av dessa sträckningar på 25 km går direkt från Kristianstad centrum till det ställe lägret ska hållas. Detta borde vara ett utmärkt tillfälle för människor att blåsa liv i ett slumrande miljöintresse och samtidigt få lite äkta sommarsemester. Citerar ur inbjudan:

”Välkommen till sommarläger i natursköna Immeln norr om Kristianstad i nordöstra Skåne! Här finns möjligheter att samlas och diskutera miljö-och solidaritetsfrågor i trivsam miljö alldeles i närheten av en badplats där man kan hyra cyklar och kanoter. Självskrivna teman för lägret är klimat, energi – inte minst kärnkraft, privatisering av naturresurser och makten över maten. Boka plats nu – ring till kansliet på 031-121808!”

Lägret hålls den 21-25 juli.

Mer information:
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/index.asp
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/immeln.asp
www.mjv.se

Aug 18, 2005 - miljö    1 Comment

Miljöförbundet Jordens Vänners sommarläger 2005

För första gången på mycket länge har jag varit på ett sommarläger med Miljöförbundet Jordens Vänner med äkta sommarlägerskänsla. Tyvärr saknades hembakat bröd, te i kanna, allsång och bastubad, men i stället ordnades kanottur, bärplockning och polska.

Sommarlägret ägde rum på Lindsbergs kursgård i Falun vilket är en god utgångspunkt. Lindsberg är speciellt. Kursgården drivs ideellt av en stiftelse vars syfte är att ordna (eller upplåta lokaler för) kurser med utgångspunkt i miljö, solidaritet och resursbevarande, och stiftelsen styrs av det kollektiv som bor i huset. Huset som ursprungligen är ett gammalt fattighus och försörjningshem, och senare ålderdomshem har varit kollektiv sedan 1974 och kursgård sedan 1979. Själv vistades jag ganska mycket på Lindsberg på olika kurser under 90-talet och har även bott där två kortare perioder, och får därmed hålla i mig själv varje gång för att inte lägga mig i hur verksamheten är. De senaste 15 åren så har kollektivet lidit av problem som hör ihop med samhällets förändring mot en alltmer flexibel arbetsmarknad. Många engagerade kollektivmedlemmar har flyttat för att börja arbete eller studier på annan ort, och det är alltmer svårt att hitta människor som har råd och möjlighet att satsa långsiktigt för att hålla ett projekt som Lindsberg igång, samtidigt som konkurrensen från kommersialiserade eller statsunderstödda alternativ blivit större.

Teman för MJV:s sommarläger var klimat och rättvisa och MJV:s två kampanjer Klimatkampanjen och Försvara allmänningarna.
Det första dygnet tog jag på mig en del matlagning och praktiska uppgifter och deltog inte så mycket i programmet.

En föreläsare från Fair trade center berättade om hur de drev olika fall som man kunde stödja genom att gå in på deras hemsida. Just nu agerar man mot FILA i Indonesien och mot det företag i Bangladesh som låg bakom att en textilfabrik kollapsade i april i år varvid 74 arbetare dog, flera hundra skadades och 5000 blev utan lön. I båda fallen driver Fair Trade center att arbetarna ska ha rätt till sina utlovade löner.
För den som vill veta mer om textilindustin i tredje världen kan jag själv rekommendera boken ”Världen i din ficka” av Carina Carlström som gavs ut på Federativs förlag 2003.

Ett samtal med Björn Möllersten fördes om hans bok ”Det saknade miljömålet” som handlar om Sveriges indirekta inverkan på miljön i tredje världen.
En intressant detalj som diskuterades var huruvida biobränslen i bensin i form av sockerrör bidrar till nedhuggningen av regnskogen. Björn Möllersten menade att så inte var fallet eftersom sockerrör odlas i sydöstra Brasilien och ej i Amazonas. För övrigt påmindes vi om att en massiv övergång tillbiobränsle i bilar skulle innebära att det inte fanns någon mark att ha jordbruk på.

På fredagen kom Maud Johansson från Forum Syd och talade om WTO, patent och jordbruk.
Simon Jensen, medlem i Göteborg sprutade ur sig en massa verksamhetsidéer som gav upphov till diskussion, och Mats Håkansson från Malmö höll ett föredrag om permakultur.

Verksamhetsledaren från Studiefrämjandet i södra Dalarna , kom på ett obligatoriskt betsök där vi skulle prata om hur vi i MJV kunde ha nytta av det studieförbund vi faktiskt tillhör.
Helst talade han dock om på vilka sätt de kunde hjälpa oss utan att de kostade pengar, exempelvis med kontakter. Han tipsade dock också om rapporten ”Folkbildningen och lokalsamhället” (PDF) som getts ut Dalarnas folkbildningsförbund och som tydligen hade goda argument om varför folkbildning kan vara lönsamt för samhället. Dessutom informerade han oss om att vi lätt skulle kunna sätta igång en studiecirkel på distans med hjälp av plattformen First Class utan att detta kostade oss något och det tyckte jag lät intressant. Man ska inte hänga upp sig på plattformar men First Class är ett mycket stabilt konferenssystem som funnits länge och som många har erfarenhet av och som även går att köra på mycket enkla datorer.

En diskussion ägnades åt organisatioriska problem och vad vi borde göra åt det. Den stora frågan hur vi på ett bättre sätt borde kunna ta emot nya medlemmar. Kontentan är att vi är en organisation som det kan vara svårt att hitta sin plats i, att vi ibland är för abstrakta, att alla lokalgrupper inte har så hög aktivitetsniuvå och utskottens ofta ligger på ett för avancerat plan för nya medlemmar. Några idéer var att försöka få igång fristående temagrupper, kanske ha fler lokalgrupper på samma ort samt att göra någon slags skriven studieplan och organisatuionshandledning för nya medlemmar. Dessutom diskuterades en del om samarbete med andra organisationer vilket ofta är en förutsättning för att få en bra verksamhet lokalt.

På lördagen genomförde vi en aktion i Falun (se pressmeddelande) där vi uppmanade människor att skicka sitt budskap till det internationella klimatmöte som kommer att hållas i Kanada i slutet av november i år. Det gick till så att man målade på vackra träplattor som senare ska skeppas med båt till Kanada, alltmedan flöjtmusik ljöd över uteserveringen i Geislerska parken.

Dennis Pamlin som arbetar på WWF höll ett ganska visionärt och eklektiskt föredrag som jag tror gjorde de flesta förvirrade. Det handlade om trender i den samhällsekonomiska utvecklingen, värdefri ekononomi, pensionsfondernas inverkan på klimatfrågan och avsaknaden av ledarskapstanken i den svenska miljö- och solidaritetsrörelsen. Han uttryckte också starkt sitt ogillande för ett språkbruk som bygger på alternativ. Anledningen menade han är att det finns forskning om värderingar som tyder på att de flesta människor inte vill vara en del av ett alternativ, de vill vara en del av framtiden. Personligen tycker jag inte att man ska lita så mycket till trender och att det är viktigare att få människor att lita till sig själva.

Sedan fortsatte han prata om hur WWF lyfte fram företag som var en förebild för andra i klimatfrågan samt berättade att Slite Vind exempelvis har ett samarbetsprojekt med Kina, att det finns nya tekniker för solceller som håller längre och att i Tyskland byggs det inte nollenergi-hus utan plusenergi som säljer sitt överskott till det allmänna nätet.
Husen värms alltså helt av energin från hushållsapparater och med människors kroppstemperatur. Han menade också att det handlade om att få länder som Kina att inte efterapa vår teknik utan att gå före med nästa generations teknik.

Lars Igeland pratade om privatiseringen av kollektivtrafiken utifrån sin C-uppsats (PDF) ”Utveckling eller avveckling om den avreglerade tågtrafiken på övre Norrland”
Ursprungligen hade delar av miljörörelsen i Sverige vissa förhoppningar på konkurrensutsättningen av SJ som många förut varit starkt kritiska mot, men nu har vi fått erfarenheter som gör att man bör omvärdera detta. Speciellt menade han att de korta entreprenaderna på 5 år inte uppmuntrar till nödvändiga investeringar i exempelvis norrlandstågen och att entreprenader om de ska finnas måste regleras mycket hårdare så att staten tillhandahåller samordning av tidtabeller och en vagnpark.
Bristen på samordningen leder till en besvärlig situation för de resande.
Exempelvis går inte Connex biljetter att boka från SJ:s sajt, varpå man på SJ:s sida om man vill åka till Norrland istället rekommenderas ganska underliga busförbindelser. SJ har inga automater i den norra delen av Sverige och vissa typer av biljetter går heller inte att hämta ut via ATG-ombud utan måste skickas hem. En bra tjänst är dock Resplus men den borde kompletteras med en bokningstjänst så att det blev ett fungerande system.

Ingvar Siby som var duktig på järnvägshistoria påpekade att man redan 1875 bildades Svensk järnvägsförening för att samordna alla taxor i en tid då 2/3 av järnvägstrafiken gick på icke-statliga banor. Det som man kunde på den tiden kan man inte idag, menade han

På mötet fördes också en diskussion om privatisering i allmänhet och MJV:s kampanjarbete kring detta, och den konferens som ska vara i oktober.

I oktober planerar MJV riksaktiviteter:
– Ett internt höstmöte i Partille 1-2 oktober
– En konferens om privatisering av naturresurser 22 oktober
Huvudattraktion är Meena Rahman, ordförande för internationella Friends of the Earth
På söndagen den 23 oktober ordnas ett gemensamt riksmöte för rättvisa och gemensam välfärd, arrangerat av organisationerna bakom Upprop för rättvisa och gemensam välfärd.