Browsing "politik"
Nov 17, 2006 - kultur, politik    6 Comments

Pengar, girighet och en köpfri dag 25 november

”Den girige äger inte sina pengar. Pengarna äger honom.”

Detta verkar vara ett ordspråk som ofta är listat men sällan använt. Kanske också kan sägas vara en bra karaktäristik av den kalla liberalismens värderingar.

Den 25 november är en internationell aktionsdag utlyst kallad ”Buy nothing day” eller ”en köpfri dag”. Det går ut på att man ska stanna hemma och inte gå och handla den dagen, som en markering mot konsumtionshetsen och det resursslöseri som som finns i samhället.

Aktionsformen kan sägas verka ofarlig men för ett par år sedan blev konstnärer utslängda från sina lokaler i Kista galleria för att de hade visat en filminstallation på detta tema, där kvinnor prenumererade omkring med tomma kundvagnar.

När jag gick på bibliotekshögskolan i början av 90-talet talades det fortfarande om 1974 års kulturpolitiska mål, som samtliga partier hade ställt sig bakom. Ett av dessa mål var ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. På den tiden kunde även moderater ställa sig bakom detta. Nu är moderater alltmer kalla cyniker och dem har vi valt att styra över oss.

Det subversiva i budskapet att inte konsumera ligger inte i att det handlar om att konsumera mindre av jordens resurser. Det behöver vi visserligen göra för att det ska gå ihop på längre men det är möjligt att det trots allt går att anpassa marknadsekonomin så att vi åtminstone delvis utbyter tjänster med varandra i stället för prylar

Det subversiva ligger i stället i att man ställer moraliska frågor och uppmärksammar värdet i att inte konsumera utan i stället göra annat. Vad gör människor med sin tid när de längtar, letar, köper och hanterar sina prylar i stället för att hantera sina relationer? När alltmer av vår tid går åt till konsumtion är det kanske inte konstigt att vissa tror att allt kan konsumeras eller köpas för pengar.

Dessutom handlar om fördelning. När hela vårt samhällssystem bygger på konsumtion för konsumtionens egen skull samtidigt som våra medmänniskor svälter då är konsumtionssamhället inte moraliskt. Ur kristen synvinkel är dessutom rikedom synd om den rike älskar sina pengar mer än Gud och sin nästa. Ett av de ord som diskuterades skulle tas bort ur den senaste årgången av Svenska akademiens ordlista var mammonsdyrkan. Gud ske lov är det kvar.

Mer information om En köpfri dag finns på hos Adbusters Sverige. Läs även följande artikel
De vill få oss att köpa mindre, ur Stockholms City 12/10 2006

Fler citat om pengar rikedom och ekonomi på aforism.nu

Allmänna samlingar och listor
Citat.infart.se
Nina och Jisons kluriga ordspråk
100o 0rdspråk – David Eurenius lista (han har 87 kvar)
Ordspråk och talesätt efter nyckelord (Jake Svensson)

Diskutera ordspråk i:
Lång tråd om ordspråk och motton på Familjeliv

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela
Nov 16, 2006 - politik    1 Comment

Är mina pepparkakor en del av SÄPO:s hotbild?

Läser i Kristianstadsbladet att polisen i Skåne organiserar sig för att bättre kunna förutse ”hotbilden” mot Sverigedemokraterna i Skåne. Arbetet ska ske i nära samarbete med säkerhetspolisen SÄPO. Bakgrunden är attacken på ett SD-möte i Eslöv tidigare i höstas. Jag minns nynazisternas liknande attack på en studiecirkel i Vimmerby i våras. De aktivister som ger sig på andras mötesfrihet, särskilt på det här sättet , förstör det politiska klimatet. Det är den typen av polarisering som ingen i samhället är betjänt av förutom de som vill ha en auktoritär samhällsutveckling.

Veckan efter valet bakade och skickade jag tillsammans med några vänner personligt glaserade pepparkakor till 12 sverigedemokratavdelningar här i Skåne med uppmaningen att de skulle bli lite snällare, underförstått i sin invandringspolitik. Detta efter förebild från Värmländska pepparkaksklubben som tidigare bland annat skickat pepparkakor till påven och till George Bush. Jag undrar nu om mina pepparkakor räknas som en del av hotbilden?

Den enda reaktion jag fick var från en sverigedemokrat som senare precis efter attacken föreslog att jag i stället skulle skicka pepparkakor till de han menade stod för angreppet. Kristianstadsbladet fick också en pepparkaka men de tyckte tydligen inte att saken var så intressant.

För att inte ge polisen extra arbete och därmed bidra till onödig förbrukning av skattepengar vill jag härmed dementera att mina pepparkakor har något med hotbilden att göra.
Samtliga av pepparkakorna var av god kvalitet och riskfria att förtära. De flesta av paketen skickades med avsändare utanpå kuvertet och alla var försedda med ett handskrivet brev med likartad handstil. Dessutom skickades ett mail från samma adress till de aktuella avdelningarna för att berätta om aktionen.

Förutsättningen för att det ska vara intressant att påverka någon med pepparkakor är att vederbörande har en känslighet för vad människor tycker, samt helst en vilja till dialog. Pepparkaksklubben i Värmland uppmanar just nu människor att skicka pepparkakor till försäkringskassan för att de sparat pengar åt statskassan med mindre snälla metoder. Det kanske kan vara värt att göra ett försök där?

Nov 15, 2006 - politik    No Comments

Kristianstad: demonstrationer mot rasism och tilltagande polarisering

På Kristallnatten den 9 november anordnades två demonstrationer mot rasism och nazism. Händelserna är beskrivna i de båda lokaltidningarna Kristianstadsbladet och Norra Skåne.

Fackeltåget som ordnades av KAN, Kristianstads antinazistiska nätverk var mycket trevligt men som vanligt när det gäller Kristianstad så deltog nästan enbart ungdomar. Polisbevakningen av denna oskyldiga tillställning var rigorös och med markering av varenda gatukorsning längs den mycket blygsamma marschvägen.

I Kristianstadsbladet hävdas det att det är polisens förtjänst att den andra demonstrationen som anordnades av SUF gick lugnt till. Efter att ha stått och åsett hur ungdomarna som samlades till den demonstrationen, efter att få sin önskade demonstrationtid uppskjuten under tre kvarts tid utan synbar orsak blev inringade av flera polispiketer och visiterades men ändå höll sig lugna så är jag dock beredd att ge en del av den förtjänsten till ungdomarna själva. Jag stördes också av att deltagare fotograferades/filmades i samband med visiteringen. Enligt min åsikt ska man som medborgare inte behöva bli registrerad för att man vill vara med i en demonstration. Jag har heller aldrig sett någon demonstration i Sverige med så tydlig närvaro av medelålders och äldre vältränade män i neutrala fritidskläder och keps som följde demonstrationen.

Och de som enligt ryktena befarades störa demonstrationerna befann sig enligt Kristianstadsbladet på NSF:s egen demonstration i Ystad.

Ur min synvinkel sett så tycker jag att det är mest synd att arrangörerna inte gjorde en gemensam demonstration i stället. Det mesta borde ha rymts under samma tak, i varje fall i form av ett gemensamt avslutande möte. Det är också beklagligt att inte fler vuxna deltar i en demonstration mot rasism och främlingsfientlighet i en stad där vi fått ökad närvaro av främlingsfientliga partier i kommunfullmäktige och dessutom har problem med nazister.

Detta vore ganska enkelt att ta ställning till om allt vore svart och vitt.
Jag blev också väldigt störd av den paroll i SUF-tåget som gick ut på att man skulle angripa nazister. En av mina vänner flinade när han hörde den och sa att hälften av dem som demonstrerar här gör det för att de tycker att det är så roligt att skrika provocerande saker på sta’n. Jag håller inte med. Jag tycker det är allvarligt. Jag blir inte moraliskt upprörd men jag blir förbannad, både på SUF som är så jäkla dumma att de tillåter sig att försöka skapa sammanhållning genom att gå över gränsen när de spelar på ungdomars ilska och vanmakt och de andra krafter som har varit med att skapa den polariserade situation som vi nu fått att leva med.

Det finns nämligen en förhistoria till detta där en viktig skiljelinje är den påstådda kravallen i Kristianstad 9 november i fjol, som jag också hade möjlighet att bevittna. Efter de även i fjol två utlysta demonstrationerna, varav den andra dock inte arrangerades enbart av SUF utan även av RKU, SSU och Ung Vänster så lösgjorde sig ett synbarligen spontant tåg av blandat invandrarungdomar och vänsteraktivister som satte mot Tivoliparken och så småningom mot Långebro. Eftersom jag kände att detta var något som jag själv ville bilda mig en uppfattning om så satte jag efter och följde tåget i stort sett hela tiden utom vid ett tillfälle då jag stannade till för att prata med några ungdomar. Och någon kravall såg jag inte. Tvärtom var det en mycket glad och uppsluppen stämning en stor del av tiden då klart demonstrationsovana ungdomar från förorten gick runt och ropade paroller om att stoppa rasismen.
Däremot blev 45 (?) ungdomar omhändertagna av polis när alla hade tröttnat på att traska ikring ute på Långebro och försökte gå tillbaka till centrum igen, och en av dem blev senare dömd för våldsamt motstånd. Jag säger inte att det inte fanns incidenter. Jag är också medveten om att anledningen till att man drog iväg mot Långebro är att enstaka personer i folksamlingen var ute efter att få tag i nazister. Jag menar dock att den stora församlingen av blixtinkallade poliser som lär ha befunnit sig i Hässleholm på en kurs gjorde mer skada än nytta när de omhändertog ungdomarna vid detta tillfälle och dessutom höll deras vänner i oro och ovisshet under en stor del av kvällen.

Nu fick en grupp ungdomar lära sig vad som kan ske om man opponerar sig mot rasismen och nazismen i Kristianstad. Man blir omhändertagen av polisen. Vad som också kan ske är att man om man är vänsterungdom kan råka ut för ett planerat angrepp från nazister utanför krogen och då kallar Kristianstadsbladet det för ungdomsbråk. Yttrar man sin åsikt offentligt kan man också få anonyma samtal på telefonsvararen efteråt. Är man prydlig vänsterpartist och ska genomföra ett i förväg anmält och tillståndsgivet torgmöte så kan man få sin torgmöte schanghajat av uppmärksamhetssökande medlemmar från NSF samtidigt som polisen på plats låter bli att ingripa med hänvisning till yttrandefriheten och det inte blir någon ändring på den ordningen förrän saken har valsat runt flera varv i media. Att sedan dumma ungdomar springer kring på sta’n och skriker att man ska sparka ner nazister är mot den bakgrunden fullt begripligt men inte mindre dumt för det.

I denna process mot ökad polisering i Kristianstad finns det flera aktörer. Jag ska analysera det vidare men jag menar att Kristianstadsbladets sätt att beskriva saker är en del av problemet. Förinformationen inför årets demonstration gick ut på att polisen beredde sig på oro. Konkret information om bägge demonstrationerna gavs inte. I eftermiddag ordnar Kristianstadsbladet tillsammans med Tidningen i skolan ett slutet samtal för lärare om massmediers roll. Det ska bli intressant att höra om de kommer fram till något.

Nov 15, 2006 - miljö, politik    No Comments

Kärnkraftsmedvetna borgare

Hittat en moderat som är mot kärnkraft. Detta av säkerhetsskäl. Tyvärr är det nog inte så många som lyssnar på honom eftersom han inte tror på klimatförändringarna som just nu är en het fråga. På kort sikt är givetvis kärnkraftssäkerheten ett hetare problem. På lång sikt handlar det ju i båda fallen om ödesdigra konsekvenser

En folkpartistisk riksdagsman som jag har respekt för i kärnkraftsfrågan trots att jag inte delar hans åsikt är Gunnar Andrén. Som svar på Miljöförbundet Jordens Vänners och Folkkampanjens mot kärnkraft-kärnvapens enkät strax före valet skrev han att man skulle öka kärnkraftens säkerhet genom att ersätta dem med modernare och säkrare reaktorer:

”I avaktan på det har jag förtroende för att myndigheterna SKI och SSI gör ser till att dagens gamla reaktorer har tillräcklig säkerhet; om så inte skulle vara fallet måste de ställas av, inte i den takt som andra energislag kommer till (nuvarande regeringens, vänsterpartiets och miljöpartiets politik) utan genast, i morgon dag kan det ju vara för sent. Dagens låt-gå-politik är totalt oacceptabel, den premierar osäkerhet på bekostnad av modern övervaktning och nyttjande av nya material och ny reaktorkunskap liksom bearbetning av bränslerester.”

Säkerhetsproblemet inom dagens svenska kärnkraftsverk är så oroande att det förtjänar att tas på allvar oavsett vilken åsikt man har om kärnkraft i allmänhet.

Nov 9, 2006 - miljö, politik    2 Comments

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

Internationella energiorganet IEA vill satsa på kärnkraft och har just kommit ut med en ny rapport. Frilansskribenten Marianne Ekdahl tycker det är bra. Någon som inte tycker det är bra är organisationen Friends of the Earth Europe. Följande är en (preliminär) översättning av ett pressmeddelande från FoE Europe.

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

Friends of the Earth Europe, eller Europeiska jordens vänner som är en en ansedd organisation för miljövänner runt om i Europa uttrycker sin bedrövelse över ett förslag från Internationella energiorganet som skulle leda till att vi förutom globala klimatkrisen även får en nukleär mardröm.

Bryssel 7 november, 2006:
Friends of the Earth Europe riktade under tisdagen skarp kritik mot Internationella Energiorganet för att man driver förslag på att blåsa liv i kärnkraften medan man fortfarande för en politik som som dömer oss till en framtid med en katastrofal klimatförändring. Dessa nya målsättningar dras upp i IEA:s nya rapport World Energy Outlook som publicerades den 7 november. Friends of the Earth Europe betecknar denna väg som farlig, ett hot mot klimatet och ekonomiskt ohållbar.

Frans van Shaik som arbetar med känkraftsfrågor på FoE Euope säger:

”Kärnkraft kan aldrig vara en lösning på energifrågan och problemet med klimatförändringar. Kärnkraft är fortfarande en av de allra farligaste energiformerna. En olycka som den i Tjernobyl 1986 kan inträffa vilken dag som helst. Och frågan om vad man ska göra med högaktivt radioaktivt avfall saknar fortfarande lösning. Vi kan säkerställa tillgången på energi tio gånger billigare genom att investera i energibesparingar i stället för i ny kärnkraft. I jämförelse med detta är kärnkraften ekonomiskt sett vansinnig.”

Friends of the Earth Europe påpekar att förutom att belasta kommande generationer med en kostsamt arv bestående av svårhanterat avfall, så medför kärnkfraften flera dyrbara finansiella kostnader för samhället, inkluderat kostnader för nedmontering av uttjänta kärnkraftverk och kostnaden för att förebygga olyckor. Inte ett enda kärnkraftsverk har byggts utan omfattande statligt stöd.

EU-kommissionen har nyligen påbörjat undersökningar kring otillåtet statligt stöd för det kärnkraftsverk som håller på att byggas i Finland. Dessutom är uran i motsats till vad som hävdas i rapporten från Internationella Energiorganet en begränsad resurs som om den används i den nuvarande utsträckningen endast kommer att räcka i femtio år till.

Nya kärnkraftsverk försvagar dessutom chansen att vända utvecklingen mot en växande klimatkris. Pengar som investeras i energibesparingar och förnyelsebar energi begränsar utsläppen mycket mer än om dessa pengar investeras i kärnkraft.

Friends of the Earth Europe tycker det är bra att man i rapporten erkänner att mått och steg för att öka energieffektiviteten leder till ekonomiska besparingar som är högre än de extra investeringskostnader för energiproducenterna. Men samtitidg fäster inte rapporten tillräckligt avseende vid att minska energislöseriet eller öka energieffektiviteten till fullo.

Jan Kowalzig, klimatsamordnare vid Friends of the Earth Europe säger:

”Vi behöver drastiska nedskärningar i utsläppen av växthusgaser fö att undvika de ekonomiska och miljömässiga verkningarna av en katastrofal klimatförändring. Men Internationella Energiorganets rekommendationer kommer att leda till ökade utsläpp i decennier. Rapportens förslag för att minska energislöseriet är alldeles för svaga och det skans förslag på omfattande och effektiva åtgärder för att komma bort ifrån smutsig energiproduktion och in i en epok med förnyelsebar energi.”

Friends of the Earth Euope avslöjar också myten om att kärnkraft är en energikälla fri från utsläpp av växthusgaser. Kärnkraftsverk släpper ut lika mycket koldioxid som ett modernt gaseldat kraftverk. Detta om man räknar med alla utsläpp som görs under ett känkraftsverks livslängd, innefattande det fossila bränsle som används vid brytningen och framställningen av uran samt transporterna, byggandet och nedmonteringen av kärnkraftverket, samt den långsiktiga lagringen och behandlingen av avfallet.

Nov 8, 2006 - politik    1 Comment

Anna Sjödins skuld eller SSU:s image?

Jag hävdade för ett tag sen angående SSU-ordförande Anna Sjödins timeout att övervåld från ordningsvakter är ett erkänt problem som SSU hade kunnat välja att ta tag i, förutsatt att de litade på sin ordförandes version av händelsen på den där krogen.
Detta i Kalle Larssons blogg på LO-ung.

Kalle svarar:

Och Louise Pettersson:
Jag och andra förstår inte riktigt hur du menar: Ska detta ses som att ungomar känner igen sig i situationen att supa sig redlös, attackera en dörrvakt och sedan nyktra till i fyllecell? Visst, det är säkert många som lyckats med det konststycket, men är det denna del av ungdomen som ni vill nå ut till så finns det effektivare sätt.

Sedan stängde Larsson av kommenteringen på sin blogg.

Nu var jag ju inte närvarande på den där krogen och bevittnade om Anna Sjödin var våldsam mot den där krogvakten. Det är ju mycket möjligt att hon var men jag har fortfarande inte förstått vad som fäller avgörandet från SSU:s sida. Är det så att man väljer att lita mer på rätten än på Anna Sjödins version, eller spelar det egentligen inte någon roll om hon var skyldig eller inte?

Om det gäller det senare är det fråga om Anna Sjödins och vandel och lämpligheten för en SSU-ordförande att bli rejält full offentligt. Det är givetvis inte sådär väldigt lämpligt men frågan är, är det förlåtligt? Hade inte det här bråket med krogvakten skett så hade frågan inte blivit aktuell och därför är det fegt att skylla på hennes allmänna uppförande.

Övervåld från ordningsvakter och kollegiala vittnesmål i allmänhet bland annat från poliser är ett erkänt problem. Motanmälan är snarare regel än undantag och det är ytterst sällsynt att någon blir frikänd. Det är ju inte säkert att det var så i det här fallet men det är fullt möjligt.

Det intressanta som jag ser det är om skuldfrågan var väsentlig för SSU:s beslut eller om man bara var intresserade av hur saken framstod.

Nov 7, 2006 - kultur, politik    No Comments

Vad fan ska dom operera brösten för?

Tittar på bilder av kvinnors bröst på Plastikforum.
En av tjejerna har bröst som påminner om mina egna och jag tycker dom är jättefina. Till höger har dom förstört brösten på henne så dom bara ser bulliga ut. Det får mig att känna mig förnedrad. Som om mina bröst som jag alltid tyckt ha varit okej plötsligt inte skulle vara det.

I ett par av de andra fallen har brösten väl blivit lite snyggare men i de flesta fall så har de blivit tyngre och opraktiska. Jag tänker men kan inte förstå varför en kvinna som har fina små och behändiga bröst skulle vilja släpa på ett par tyngre med vad det innebär med ökad risk att få ont i ryggen och sådant.

Träffade en gång en kvinna som opererat ner bröst som var så stora att hon brukade lägga upp dem på bordet framför sig. Det kan jag förstå men inte det här.

Går vidare till bilder av lår. Det är samma där. Unga tjejer med snygga lår som tar bort oväsentlig fettvävnad. På ansiktsbilderna får normalt åldrade personer, eller personer med personliga och individuellt särpräglade näsor sina ansikten uppstramade eller utslätade. Ofta ser det onaturligt ut.

Vad är det som driver kvinnor och män med normala friska kroppar att modifiera sig på det här viset? Jag förstår inte detta. Kan någon förklara detta kanske jag blir klokare. I mina ögon ser det i de flesta fall bara onaturligt och dumt ut.

Okt 24, 2006 - miljö, politik    No Comments

Oroande svalt intresse för kärnkraftens säkerhet

Den allvarliga incident som inträffade i kärnkraftverket i Forsmark i somras, när delar av säkerhetssystemet slogs ut, har gett stort genklang i den utländska debatten. Enligt Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) vore nödstoppet i Forsmark ett skäl att ta nästa steg i kärnkraftsavvecklingen – genom att aldrig starta verket på nytt. Den 28 september fick Forsmark dock åter klartecken att köra.

Några veckor före valet skickade MJV tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapenut en enkät till de sittande riksdagsmännen. Endast 56 riksdagsmän svarade. Riksdagsmännen tillfrågades bland annat om hur de tänkte arbeta för att säkerheten skulle bli maximal vid de befintliga verken, och det vanligaste svaret var att man var beredd att tillsätta en utredning. Ganska många uttryckte också förtroende för SSI och kontrollmyndigheterna i ett läge där det var uppenbart att den kontroll man hade haft inte varit tillräcklig.

Centerpartiets uppgörelse med den borgerliga alliansen, och i synnerhet då folkpartiet som vill bygga ut kärnkraften, innebär nu ett minst 4-årigt moratorium för den avveckling av kärnkraften som påbörjats genom stängningen av Barsebäck. Detta är djupt beklagligt. Sverige är det land i världen som har mest kärnkraft per invånare men ingalunda ett som saknar andra möjligheter till energiproduktion. Även om det fortfarande krävs omfattande investeringar och delvis nya metoder för utnyttjande av sol, vind och biobränslen, så har vi exempelvis en stor energiresurs i våra befintliga vattenkraftverk. Den bästa ersättningen för kärnkraften är den energi som kan sparas bort.

Vid tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 var kunskapen hos allmänheten om kärnkraften och dess konsekvenser mycket större än idag. Nu talar vissa om att det har gått ”så lång tid” att det skulle behövas en ny omröstning för att opinionen har ändrat uppfattning. Om Sveriges regering med stort folkligt stöd inte kan fatta ett beslut som äger giltighet i 25 år hur ska man då kunna fatta ett som har betydelse i de 100 000 år det högaktiva avfallet måste hållas undan för människor? Och är det verkligen rimligt att man kan ändra detta under en enda mandatperiod?

Enkäten till riksdagsmännen skickades ut mitt i en valrörelse inte långt efter att det inträffat en incident som lätt hade kunnat leda till en allvarlig kärnkraftsolycka. Att det i det läget är ett så svalt intresse bland landets politiker är djupt oroande. Miljörörelsen har all anledning att följa upp hur den nyvalda riksdagen tänker hantera frågan om kärnkraften.

Louise Pettersson
(Även publicerad som ledare i Miljötidningen)

Okt 24, 2006 - miljö, politik    1 Comment

Lokala miljömål för Kristianstad

Läste förslaget till Miljömål för Kristianstad kommun

Kristianstad är på vissa områden en ganska bra miljökommun, man driver en biogasanläggning, har nyligen börjat med ett sopsorteringssystem där man skiljer ut matavfall från brännbart och är naturmässigt kända för sina översvämmade strandängar som ligger nära inpå centrum. När det dock kommer till kritan verkar det dock inte riktigt tar två av de mest övergripande miljöfrågorna på allvar. Det ena gäller trafiken och det andra jordbruket.

Den första målsättningen i Sveriges och Kristianstads miljömål är en begränsad klimatpåverkan. Men en begränsad klimatpåverkan förutsätter minskade utsläpp av växthusgaser vilket det är tveksamt om Kristianstads kommun kan leva upp. Huvudanledningen till detta är ökad trafik. Kristianstad har en hög andel arbetspendlande per bil. Detta skyller man på den spridda bosättningen men det är också en följd av dålig kollektivtrafik. Som strategi föreslås i förslaget till lokala miljömål en effektivare energianvändning och effektivare transporter. Jag tror det behövs minskad energianvändning och minskade transporter.

Transporterna står för 52 % av de totala koldioxidutsläppen i kommunen. Ändå innehåller inte förslaget några konkreta förslag på hur man ska minska transporterna i kommunen. Samtidigt cyklar Kristianstadborna mindre än förut. Dessutom har energianvändningen ökat sedan 1990 fastän energianvändningen borde minska i förhållande till 1990 års nivå. Övergången till mer förnyelsebar energi är bra men inte tillräcklig. Den bästa energin är den som sparas bort. Då ett viktigt instrument för att påverka hur mycket biogas som används i Kristianstad är tillgången på den biogas som produceras vid anläggningen i Karpalund är det viktigt att denna kvarstår i kommunal ägo. Med ett borgerligt styre i kommunen finns en risk att man vill sälja ut en större del av biogasanläggningen av ideologiska skäl.

Kristianstad kommun har nyligen valt att marknadsföra sig som en livsmedelskommun under rubriken Spirit of Food, men det är de stora aktörernas livsmedelsproduktion som lyfts fram, inte den långsiktigt miljömässigt hållbara livsmedelsproduktion som kommer att behövas. Det finns i kommunen rester av äldre odlingslandskap men på det hela taget präglas jordbruket av en ensidig djurhållning och ett jordbruk som bygger på monokultur. Kristianstad har som jordbrukskommun ett särskilt ansvar för att minska jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön. Utvecklingen mot större jordbruk har även haft en negativ social inverkan inom kommunen när antalet småjordbruk har minskat och de lokala försörjningsmöjligheterna på landsbygden har försämrats. I stället för att satsa stora pengar på att marknadsföra Kristianstad som de stora aktörernas livsmedelskommun inom projektet Spirit of Food borde man se till att upphandla mer av sina livsmedel ekologiskt än vad som är tänkt enligt planen, och därmed öka avsättningsmöjligheterna för de mindre jordbrukare som satsar på KRAV-odling.

Det viktigaste när det gäller giftfri miljö i Kristianstad är att skydda kvaliteten på grundvattnet. Detta hör också samman med jordbruket. I kommunen finns en nitrathalt i brunnar som som i hälften av de mätningar som genomförts sedan början av 70-talet bara är tjänligt med anmärkning. God kvalitet på dricksvattnet är essentiellt för alla människor som bor under längre tid i kommunen. Med tanke på de känsliga grundvattentäkterna, det intensiva gödnings- och bekämpningsmedelskrävande jordbruket vore det särskilt viktigt att i Kristianstad påskynda en övergång till ett mer ekologiskt jordbruk. Genom att kommunen övergår snabbare till en högre andel ekologiska produkter ökar man också avsättningsmöjligheterna för det lokala jordbruket och underlättar för omställing för ekologisk produktion. Jordbruken inom kommunen bär också ett ansvar för kväve- och fosforstillförseln till Hanöbukten och Östersjön och det behövs ett jordbruk där andelen närsalter som läcker ut i vattendragen minskar.

Ett annat problem är att Kristianstads på senare tid inte alls lyckats med att involvera medborgarna i arbetet för en renare miljö. Ett tydligt exempel på detta är den aktuella sopsorteringsfrågan. Man har nyligen övergått till ett system där matavallet ska sorteras i små öpnna papperspåsar som man förväntas gå ut med ofta. Detta låter i och för sig miljömässigt bra men det fungerar inte om inte medborgarna sorterar som planerats. Det som inte har beaktats tillräckligt är situationen för äldre människor som har svårt att själva gå ut med sina sopor. Sopsorteringsfrågans hantering är avgörande för hur kommunen kan förväntas nå ut med framtida informationsinsatser inom miljöområdet.

Sidor:«12