Jul 24, 2010 - miljösånger    No Comments

Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna?

En av de mest kända sångerna i antikärnkraftsrörelsen under 70- och 80-talet var ”Välfärdsresan” med text av Ann-Margret Dahlqvist-Ljungberg och musik av Carl-Axel Dominique.

Jag hittar den varken som musik eller text på nätet men sången ingick i albumet ”Nej till kärnkraft” som utgavs på MNW till stöd för Folkkampanjen mot kärnkraft”  1979.

Texten  till refrängen känns fortfarande aktuell:

Ska våra barn och barnbarn

hata oss och förbanna

för att vi inte hade vett

besinna oss och stanna?

Vad jag undrar om Välfärdsresan är om den sjöngs vid demonstrationer eller vid andra tilfällen. Melodin tillhör inte de allra lättaste.

EmailFacebookTwitterGoogle+RedditPrintDela
Jul 23, 2010 - miljösånger    No Comments

Sånger på kända melodier

Den svensk-amerikanske fackföreningenskämpen Joe Hill brukade ta melodier från frälsningsarméns sånger och skriva socialistiska texter till. Det är ett exempel man ofta brukar komma tillbaka till när det gäller att skriva nya texter till kända melodier.

Detta har gjorts ganska flitigt även i miljörörelsesammanhang. Exempelvis känner jag till  två olika specialvarianter på ”Bär ner mej till sjön”.

Den första ”Släng Valfrid i sjön” hittades på av fältbiologer på mitten av 70-talet och finns med i det omfattande sånghäftet ”Så draga vi till Dalom” – (sånghäfte av Fältbiologernas Stockholmsdistrikt till Riksårsmötet i Ludvika 1976.) Valfrid Paulsson var då generaldirektör för Naturvårdsverket.

Detta sånghäfte innehåller förutom allmänna allsånger, sånger med miljö- och naturtema och ”andra rörelsers sånger” en hel del omdiktade visor på kända melodier. Jag har dock talat med en person som var med i Fältbiologerna på den tiden och har använt sånghäftet, och hon menade att det i de flesta fall inte var de specialskrivna sångerna man sjöng oftast.

Som framgår en bit in i det här klippet i den här länken (så länge det fungerar) används senare melodin till ”Bär ner mej till sjön” i protesterna mot Öresundsbron:

( Texten går: Det blir ingen bro, det blir ingen bro. Jag känner: Det blir ingen bro.)

Följande sånger som jag har fått tips om är också av det slaget:

– ”In, in, med sol och vind”  (melodi:  Johnny B. Goode.) Sången handlar om kärnkraft och Barsebäck.  Sjöngs antagligen 1978.

– Pleutajokrock (melodi: Rock around the clock). Sången handlar om uranbrytningsfrågan och sjöngs enligt uppgift på tåget till Barsebäck 1980.

– We don’t need no air pollution. (Melodi: Pink Floyds ”Another brick in the wall”. Sången sjöngs av EYFA, ungdomsaktionen mot Europas skogar som bildades under 80-talet.

Jag har inte hunnit ta reda på om någon de jag talat med möjligen känner till något om diktandet av dessa visor. Men det är kanske också någon annan som vet?

Jul 22, 2010 - miljösånger    2 Comments

En flod flyter sakta fram…

En flod flyter sakta fram, sakta likt människan

En flod flyter sakta fram, ut mot sitt hav

Ge mig styrka ge mig mod

att leva på denna jord

Ge mig styrka ge mig mod

och kraft som en flod

Jag fick den här korta texten av en tjej som ett tips inför en programpunkt om

”Miljörörelsens sånger” som jag ska hålla i på Miljöförbundet Jordens Vänners sommarläger om två veckor. Här är programmet.

Jag känner inte till sången sedan tidigare och har ingen aning om hur den går eller i vilka sammanhang den har sjungits. Någon som vet?

Jul 21, 2010 - miljösånger    No Comments

Varför har miljörörelsen inga sångböcker?

Arbetarrörelsen har haft många sångböcker. Nykterhetsrörelsen hade det också för att inte tala om frikyrkorörelsen.

Man skulle kunna tro att det handlar om tiden rörelsen växer fram eller organisationsformerna eller den organisatoriska kraften och tillgång till resurser, men det stämmer inte

för även fredsrörelsen, solidaritetsrörelsen och kvinnorörelsen producerade sångböcker. Men miljörörelsen i Sverige har inga trots att det använt samma arbetssätt som solidaritetsrörelsen och fredsrörelsen.

– Vänta, säger kanske någon nu. Du skrev ju om en sångbok i föregående blogginlägg!

– Ja visst gjorde jag det. Men den sångbok jag då nämnde, ”Än finns det tid” är en tematisk bok med miljösånger. Inte en miljörörelsesångbok.

– Vad är det för skillnad? kanske man kan fråga sig.

– Skillnaden är att merparten av de sånger som står i boken är sådana jag inte känner till, och jag har heller aldrig varit med om att boken har använts i något sammanhang under de ca 23 år jag själv har varit aktiv inom miljörörelsen.

Egna erfarenheter på det här sättet är inget bevis. Givetvis kan boken ha använts i andra delar av rörelsen eller i andra sammanhang än där jag själv har varit aktiv. Men den bör i alla fall inte vara särskilt vanlig i varje fall inte inom Miljöförbundet Jordens vänner som är den organisation jag själv har varit mest aktiv.

Dessutom saknar ”Än finns det tid” många av de ingredienser som brukar känneteckna rörelsesångböcker, och då jämför jag framför allt med vänsterns sångböcker som är de vanligaste.

Dels brukar en rörelsesångbok ofta innehålla en massa allmänna allsånger som inte har med rörelsens eget mål att göra. Det ökar dess användbarhet som bruksbok, och gör att man kan sjunga ur den i flera situationer och även om man ännu inte har lärt sig så många av de rörelsespecifika sångerna. Dels brukar den ofta innehålla sånger som är kopplade till konkreta kamptillfällen. ”Än finns det tid” innehåller i stort sett bara filosofiska, värderingsmässiga och naturlyriska sånger, inte kampsångerna, och de behöver sin plats de också.

Därför är ”Än finns det tid” mest en miljötematisk sångbok inte en rörelsesångbok.

Det finns ett par exempel på utsvällda sånghäfte eller sånghäftesliknande sångböcker från 70-talet. Jag återkommer till dessa. Det kan förstås också finnas sångböcker som jag inte känner till. Söker man i den svenska nationella bibliotekskatalogen, Libris, hittar man dock inte mycket.

En förklaring skulle kunna vara att miljörörelsen inte sjunger. Att någon sångtradition inte existerar. Det vet jag erfarenhetsmässigt är fel.

En annan skulle kunna vara att man inte anser sig behöva sångböcker. Att man kan använda så mycket av  allsångtraditionen av naturlyriska visor och lån från andra rörelser  att man aldrig brytt sig om att ge ut en sångbok .

Jag vet inte vad som är sant och vad det kan finnas för anledningar. Men jag tycker att det är intressant att det är så även om det försvårar för mig när jag försöker få ett grepp om miljörörelsens sångtradition.

Någon som har en idé om vad det kan bero på?

Jul 19, 2010 - miljösånger    No Comments

Än finns det tid – Vi kan leva utan kärnkraft

Idag har jag hämtat ut en antikvarisk bok och lånat en skiva.

Boken jag köpt är en av de få miljösångböcker som givits ut i Sverige; Än finns det tid: sånger om miljön i urval av Björn Vickhoff från 1988. En del av sångerna sjöngs in av Vickhoff tillsammans med Skaraborgs kammarkör.

Än finns det tid, Liphone Records, 1988

Dessutom  arrangerades ett urval sedan för kör och gavs ut i boken ”Sjung för miljön”  1992. Bland sångerna som också sjöngs in märks ”Vaggvisa vid ekofisk”, Evert Taubes ”Änglamark”

Skivan finns också digitalt så vill man lyssna på några av sångerna kan man göra det här eller på Spotify. Stilen de framförs i är prydligt finstämd.

Då är nog stilen mer varierad på den andra skiva som jag varit nyfiken på ett tag och som jag nu alltså har fått låna. Jag tycker väldigt mycket om det här omslaget:

Vi kan leva utan kärnkraft, Silence, 1975

Skivan innehåller sånger av en imponerande samling artister. Här finns bland annat sånger av Bengt Staf, Tore Berger, Leif Nylén, Turid, Roland von Malmborg och Thomas Wiehe. Turids Solens visa finns med också på denna platta men i original med Turid och Roland von Malmborg sjunger ”Stoppa all atomkraft.”

Jul 18, 2010 - miljösånger    No Comments

Änglamark av Evert Taube

Sången Änglamark av Evert Taube skrevs kring 1965 och lär vara inspirerad av kampen för Vindelälven. Den användes 1971 som ledmotiv i filmen Äppelkriget, en både rolig och sevärd  miljöfilm av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson. (Se upp för spoliern i svensk filmdatabas!)

Enligt  vad jag fått berättat för mig och skulle vilja ha bekräftat av flera sjöngs den också i samband med Almstriden 1971. Är det någon som känner till något mer om detta?

Här är sången i ett inbäddat klipp, sjungen av Sven-Bertil Taube.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=n7vfPOKA9Dg&hl=sv_SE&fs=1]

Jul 11, 2010 - banvallscykling    No Comments

Politiker- och medietrams under veckan

Den här veckan har det stått tröttsamt mycket om Almedalen överallt. Men det är tråkigt om Almedalen så till den milda grad har blivit en lekstuga för journalister och allehanda wannabes som vill framstå som kloka att det som gjort största intrycket på folk är Mona Sahlins pengabränning och Sven Otto Littorins sexköp.

Jag tror tidningarna har en del av skulden till detta i den mån de ägnar sig åt effektsökeri och att resonera hur politikerna framstår istället för vad som skulle anstå den ”tredje statsmakten” faktiskt kritiskt granska deras partiers politik för mycket fest och trams och för lite allvar över Almedalen. Lägg ner skiten!

En positiv sak som fördes fram som nyhet under veckan är  de förbättrade möjligheterna att ta med cykeln på tåget. Möjliga sträckor framgår av denna karta från Trafikverket

Jag ska ge mig ut och cykla senare i sommar, antagligen Alvesta-Halmstad längs Banvallsleden. Kan klart rekommderas. I varje fall de flesta sträckorna mellan Karlshamn och Alvesta där jag cyklat tidigare.

I Ystads Allehanda kunde man läsa en artikel om de verkliga konsekvenserna av det upplösta Apoteksmonopolet. En kvinna med mindre god ekonomi som hade haft ett pågående delbetalningskonto hos gamla Apoteket nekades plötsligt få ut viktig medicin med hänvisning till gamla betalningsanmärkningar hos det privatiserade apoteket. Det är sånt som gör mig verkligt upprörd. Såna hafsiga ideologiskt motiverade privatiserandet av fullt fungerande gemensamt ägda verksamheter vill jag inte ha fler av. Förresten tycker jag att tandtråden har blivit dyrare sen apoteken privatiserades.


Moderaterna tramsar vidare och kallar borttagandet av det särskilda sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar för ungdomskatt. Men läser man Svenskan från idag så är det enligt upgifter från facket  färre personer som har fått jobb inom restaurangbranschen sedan sänkningen genomfördes än innan. Hur det går ihop vet jag inte men tramsar är vad dom gör.

Aug 14, 2009 - politik    No Comments

Vad EU-ordförandeskapet borde handla om

Jag hade trott att min nästa text i denna min glest uppdaterade blogg skulle handla om mina  cykelfärder i somras. Men så drömde jag något i natt som förtjänade att kommenteras.

Jag var på Emmaboda station i går och kom över enkampanjtidning om det svenska EU-ordförandeskapet. Där uttryckte sig flera representanter för den svenska regeringens om hur viktigt det svenska ordförandeskapet är och hur viktigt det är att Sverige nu får vara med och leda och påverka processen.

Jag önskar också att det fanns mer kritiskt och nyanserat material att att få tag i om det här ordförandeskapet. Statlig propaganda är sällan särskilt rolig och det torde finnas andra perspektiv på klimatpolitiken än Andreas Carlgrens.

I  min dröm var den amerikanska presidenten på besök i Sverige. I drömmen hette presidenten  inte Barack Obama utan var en kvinna. Hon skulle nu tala på en välregisserad tillställning inför ett fullsatt auditorium av väl utvalda representanter för det svenska samhället.  (Jag hade  god överblick detta eftersom jag befann mig några meter upp i luften snett bakom estraden….) Talet gick bra, och ackompagnerades av artiga och måttfulla applåder mellan avsnitten ända tills hon kom in på frågan om den för USA och EU gemensamma utrikespolitiken. Hon började med att hylla olika länder i Europa för deras insatser i olika avseenden och kom så in på Israel. När den  kvinnliga presidenten för Amerikas förenta stater yttrade orden ”Leve Israel” kom bara ett tyst mummel från de svenska bänkraderna. När hon upprepade orden en gång till så började publiken bua. En kvinna med 80-talsfrisyr och en konservativt amerikaniserad framtoning, , reste sig upp och började ställa flera kritiska frågor. Hon framhöll speciellt hur mycket extraarbete hela arrangemanget hade inneburit för hennes organisation och undrade vad det skulle vara bra för.

Detta var väl någon slags önskedröm. När amerikanska presidenter reser i utlandet utsätter de sig inte för risken att mötas med öppen kritik. Det var för övrigt ett stort skäl till att svenska polisen spärrade av en skola med demonstranter under toppmötet i Göteborg 2001. En handplockad publik sätter inte heller igång att bua. En likgiltig och passiviserad publik sätter inte igång att ifrågasätta.

Inte heller den svenska regeringen vill utsätta sig för risken att någon buar. Därför har man inte heller valt att satsa på att utlysa  medel för kampanjer eller folkbildning inför den här ordförandeskapsperioden.  I stället använder man uppenbarligen pengarna på att framställa eget propagandamaterial. Samtidigt som Reinfeldt redan i våras talade om ”borgfred”.

Den bristande tillgången på kritiskt material är sannolikt en bidragande faktor till att debattnivån under det svenska ordförandeskapet är pinsamt låg. Fler kunde ha behövt lite extra resuser för att ha möjligheter att delta. Men hade inte ordförandeskapet överskuggats av andra angelägna frågor hade man kanske gjort det ändå?

I viss mån så gör man det också. När EU:s energi- och miljöministrar träffades på toppmötet i Åre i mitten på juli så hade organisationen Miljöförbundet Jordens Vänner http://www.mjv.se ett miljömotmöte i Östersund med teman som Klimat och uranbrytning

Demonstrationerna mot Israel under bombningarna av Palestina genomfördes. Och det är ju inte konstigt. Det finns så många svenskar med palestinskt ursprung att flera familjer var direkt drabbade av dessa bombningar bara i Kristianstad. Och nu fortsätter bosättningspolitiken.

I Sverige finns också en tradition av ett långvarigt engagemang i Palestinafrågan och frågan engagerar tydligen fortfarande – på olika sätt. En debattartikel  för ett par dagar sedan där Ordföranden för Kristna Freds tillsammans med två representanter för Settlerwatch tyckte att EU måste öka pressen på Israel skapade så mycket hätska reaktioner att Svenska Dagbladet valde att stänga av kommentarfunktionen på webben.

Klimatfrågan, Palestinafrågan och uranbrytningen i Norrland är angelägna politiska frågor. Liksom krisen. Kanske borde politikerna tvingas ta debatten i dessa frågor stället för att prångla ut massupplagor på material där huvudpoängen är hur viktigt och betydelsefullt det svenska ordförandeskapet är?

Jan 4, 2009 - personligt    2 Comments

Om nyårslöften jag inte törs ge och andra

Det är populärt så här års att sammanfatta det gångna året eller ge nyårslöften inför det nya.

Förra året gav jag ett nyårslöfte som jag faktiskt höll jag har funderat på om jag faktiskt skulle avge ett i år också. Men i så fall vilket? Det gäller väl att hitta en metod för att välja ut något som går att hålla?

Om man spaltar upp det hela så man indela nyårslöften i en mängd olika kategorier

Livstilslöften

Hit kommer löftena om att träna mer, gå ner i vikt och sluta röka. Det lär också vara löften som det bryts mycket friskt mot. Hit räknas nog också löften om andra vanor såsom att diska oftare, laga mer nyttig och näringriktig mat  eller betala räkningarna i tid.

För ett par år sen så bestämde jag mig för att träna mer för att gå bättre kondition och som en följd av det gå ner i vikt. Det lyckades bra men idag väger jag mer än jag gjorde då. Inte för att det har så stor betydelse men då mode och inköp av klädespersedlar inte tillhör mina främsta fritidsintressen retar det mig stundom att ha en mängd gamla kläder jag inte kan använda.

När det gäller livsstilslöften så tror jag att den bästa förutsättingen för att kunna hålla sitt löfte är att avge ett passivt löfte i stället för ett aktivt. Det som kräver en ansträngning att bryta mot är lättare att hålla än det som kräver en ansträngning att hålla. Med den utgångspunkten skulle ”att inte börja röka” vara ett lämpligt löfte för en icke-rökare och sexuell trohet ett för den som redan lever i ett stabilt monogamt förhållande.

Man kan också göra löftet lättare genom att undandra sig möjligheter till utvärdering. Att träna ”oftare” är alltså en lämpligare föresats än att träna 2-3 gånger i veckan. Men frågan är vad som ger bäst träningseffekt?

Prestationslöften

Löfte som går ut på att man ska prestera något, bryta nya vägar eller lära sig något nytt under året.

Här har jag en mängd löften jag skulle vilja ge men inte vågar:

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja lära mig förstå lite PHP och mySQL. Sålunda har jag har på vanligt bokmalsmanér lånat och införskaffat ett antal böcker om dessa ämnen, läst dem så gott det går och förstår –  ingenting!

Du är dum, säger min granne. Det där är SÅ enkelt. Det är bara att börja!

Så nu letar jag efter förslag på PHP-exempel som är tillräckligt enkla för att jag ska förstå vad det utför men som samtidigt utför något tillräckligt intressant för att jag ska tycka det är intressant att ta reda på hur det går till.

Härom dagen hörde jag en mycket vacker tolkning av en av Beethovens pianosonater på webbradio. Och tänkte då att ett lämpligt nyårslöfte vore att studera in stycket på fem-sex månader och spela det på min 40-årsdag. Men för att ha något att skylla på är för det första elpianot utlånat eftersom jag behöver ytan det stod på att sortera gamla papper på.

Dock är jag ändå frestad att lova att jag ska ägna mer tid åt musik  i någon form under året, men vågar inte riktigt tro att det blir så. Jag har visserligen aldrig lyssnat så mycket på musik som under 2008 men det är en helt annan sak.

Det finns ytterligare saker jag skulle vilja lära mig men inte vill diskutera offentligt.

Sen finns det förstås de som ger konsumtionslöften och frågan är vad man ska placera dem? Att under året köpa sig en ny pryl  av det eller det märket kan väl knappast räknas som en prestation men möjligen är det en prestation att tjäna ihop dem? Man kan ju också lova att spara pengar för ett lämpligt ändamål såsom en resa eller dylikt.

Målsättningslöften

Målsättninglöften är trots rubriken den typ av löften som är mest icke förpliktande. Ett bra målsättningslöfte är att bli ”en bättre människa”. Det torde dock också vara relativt svårt att utvärdera.

Slutsats av detta

Jag läste någonstans för ett tag sedan att en vanlig följd av att sova för lite är att gå upp i vikt eftersom alltför lite sömn stör ämnesomsättningen. Sover man mer blir man också mer koncentrerad och orkar göra mer av de saker som man verkligen vill göra. Förmodligen blir man också mer närvarande och en bättre människa. Utan sömn, blir man ful och otrevlig och får stora  fula påsar under ögonen. Av sömn blir man således också vackrare. Någon mer motivering behövs inte. Att sova är ingen prestation. Prestationen är att skapa förutsättningar för de goda sömnen.

Utan att ge några större utfästelser så har jag alltså bestämt mig för att slå flera flugor i en smäll och genomföra alla former av nyårslöften genom att sova bättre under 2009.

God fortsättning förresten!